Fru talman! Patrik Forslund gör en kraftigt förenklad genomgång av vad vi tycker.
Jag kan börja med att säga att det är väldigt konstigt om man menar att det är för studenternas bästa de inte ska få ta på sig lån, eftersom de sedan är tvungna att betala tillbaka dem. Då undrar man om Patrik Forslund menar att studenterna inte använder det de lånar till något vettigt, utan det är bara ett problem sedan när de ska betala tillbaka det. Rimligast för att minska skuldbördan är att öka studiebidraget, alltså bidragsdelen av studiemedlet. Vi har ett väldigt bra förslag i Miljöpartiet om 900 kronor, som också är finansierat.
Patrik Forslund nämner att vi har det mest generösa systemet och goda möjligheter för studenter att ha jobb och få extra studiebidrag och extra studielån. Möjligheterna att få extra studiebidrag och extra studielån skulle jag gärna vilja veta vari de består. Jag känner inte till några sådana, eller så kanske jag missuppfattade frågan. Jag tycker ändå att jag har relativt goda kunskaper i detta efter att ha suttit i Studiesociala kommittén.
Slutligen vill jag bara säga att det gläder mig att även Patrik Forslund menar att det rimliga när man pratar om rättssäkerhet är att utgå från de enskilda, i detta fall studenterna. Men det är ingen rättssäkerhetsaspekt att eventuellt inte få saker som man ändå har rätt till. Det är inte rättssäkerhet i ett samhälle att någon har rätt att hålla inne något som du kanske ändå har rätt att få, och så kan du dessutom inte överklaga det. Det är inte rättssäkerhet, och det gagnar inte de studerande. Det gagnar särskilt inte dem som kommer från studieovana hem, en andel som vi - trodde jag - vill öka.