Herr talman! Att människor tvingas flytta till nya boenden och att man stänger ned boenden runt om i Sverige innebär en stor förändring. Det är en väldigt stor fråga. Det handlar i stor utsträckning om att det kom oerhört många människor på kort tid 2015. Då behövde man öppna många boenden, även akutboenden, och tränga in människor i boenden som inte var så himla bra, men göra det snabbt, så att människor fick tak över huvudet. Migrationsverket klarade också att ge alla människor tak över huvudet i den svåra situation som rådde.
Antalet asylsökande har nu minskat kraftigt i Sverige och Europa. Då kan vi inte från statens håll ha en massa tomma boenden runt om i Sverige. Det kostar pengar, och det finns inget sätt att försvara det. Dessutom finns lagen om offentlig upphandling, som styr vilka boenden man ska stänga beroende på vilka boenden man har upphandlat och när.
Det Migrationsverket försöker göra är att stänga boenden mellan terminerna, så att man inte rycker upp barnen mitt i terminen när de går i skolan. Man har stängt akutboenden och de boenden där människor tidigare varit tvungna att tränga ihop sig.
Men precis som Annika Qarlsson är jag orolig för vad det här gör, dels med personerna som behöver flytta - det är önskvärt att de i så stor utsträckning som möjligt ska kunna bo kvar i samma kommuner, inte behöva flytta så långt och så vidare - dels med civilsamhället. Det var så pass många som gav sitt allt under den hösten och kände att staten inte riktigt fanns där och som kanske också nu känner att staten inte tar ansvar. Jag tror verkligen att man behöver ta det på allvar och se vad man kan göra för att inte den känslan ska finnas och för att man ska kunna ta hand om det engagemanget, så att det inte försvinner.