Herr talman! Man skulle kunna spela upp replikskiften från tidigare debatter, för jag tror inte att de som sitter hemma och lyssnar på oss skulle höra om det var i dag, i höstas, i våras eller hösten dessförinnan. Det är nämligen samma mantra som upprepas - Fredrik Malm låter ungefär likadant. Det talas om de höga ingångslönerna. Det finns problem med att lönerna är för höga, och vi måste sänka lönerna på den svenska arbetsmarknaden. Detta är nyckeln!
Jag är glad för att Fredrik Malm säger att vi är överens om problembilden - det är ju ett steg på vägen. Dock har jag snart ingen tro kvar på att vi skulle kunna bli överens om resten, för jag kommer med en dåres envishet att hävda att det är parterna som ska sätta ingångslönerna. Detta ska vi inte diskutera i riksdagens kammare.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration
Det är inte en fråga för politiken att diskutera hur lönebildningen i samhället ska se ut - det har vi överlåtit åt parterna. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Detta är en modell som har tjänat oss väl. Jag är inte beredd att, som Fredrik Malm, säga att det vore bättre om vi tog över och satte minimilöner i Sverige. Det måste nämligen vara det som är Fredrik Malms modell.
Hur mycket för höga är ingångslönerna, och vilka är det som har för höga ingångslöner? Det finns ju inte bara en ingångslön i Sverige. Det förbund som jag kommer ifrån, Handelsanställda, har ingångslöner som jag tycker är ganska låga. Kommunal har en annan ingångslön. I byggbranschen har man en procentuell lön när man är lärling, tills man har fått sitt yrkesbevis. Enligt industriavtalet har man ytterligare en annan ingångslön.
Vilka av dessa ingångslöner är det som är för höga? Vilka är det som ska sänkas? Vilka parter är det som har tecknat avtal med för höga ingångslöner, enligt Fredrik Malm, om han nu skulle ta över lönebildningen från parterna? Jag är inte beredd att ta den diskussionen, men tydligen är Fredrik Malm beredd att göra det.
(Applåder)