Herr talman! Birger Lahti sa många klokskaper i sitt anförande om näringslivet, industrins möjligheter och besöksnäringen. Men det var ett område jag saknade, nämligen handelspolitiken. Ungefär hälften av den svenska ekonomin är kopplad till import och export. Vi vet hur viktigt detta har varit för Sverige historiskt, och det kommer att fortsätta vara så under överskådlig tid.
För inte så länge sedan hade näringsutskottet i riksdagen en särskild debatt om den så kallade exportstrategin. Där bröts lite åsikter. Vi vet sedan tidigare också att det funnits splittringar på vänsterkanten när det gäller synen på handelsavtalet mellan Europa och USA, där Vänstern intagit en väldigt njugg och negativ inställning.
I debatten för ungefär två veckor sedan sa Vänsterpartiet att man tyckte att Sverige som land inte ska prioritera så kallade icke-demokratier utan egentligen bara ska få prioritera demokratiska länder. Det är där svenska företag ska bedriva handel. Det innebär i praktiken att Vänsterpartiet inte vill underlätta handeln med ett land som USA och att man skulle prioritera bort ett land som Kina och möjliga nya tillväxtländer som Kuba och Iran. Då är det inte lika många länder kvar att fokusera på när svenska industriföretag ska få avsättning för sina produkter och tjänster.
Då undrar jag: Till vilka länder ska svenska industriföretag sälja? Hur kan det bli bättre för industriföretag, till exempel i norra Sverige, om man på olika sätt ska undvika handel med länder som USA, Kina, Iran och Kuba, som Vänstern vill?