Herr talman! Vi står inför en mycket viktig och rätt
genomgripande avreglering av den svenska
elmarknaden. Den kommer att ge både kunder och
konsumenter en betydligt starkare position
gentemot kraftproducenter och distributörer än
vad som gäller för närvarande.
Det är värt att notera -- vilket Reynoldh Furustrand
också anförde -- att det var Socialdemokraterna
som tog första steget mot en avreglering, genom att
besluta att sätta Vattenfall på bolag. Vattenfall blev
på det sättet en av många, någorlunda likvärdiga,
aktörer på elmarknaden.
Den borgerliga regeringen har fortsatt
avregleringen genom att under våren 1992 lägga
fram förslag om mål och strategier för
reformeringen av elmarknaden, som också
Socialdemokraterna var inne på. Ett av stegen var
att bryta ut stamnätet ur Vattenfall och lägga detta
i ett affärsverk, Svenska kraftnät. Om detta har vi
i riksdagen inte haft särskilt avvikande meningar.
Regeringen inbjöd på ett mycket tidigt stadium, på
ett öppet och okonventionellt sätt, företrädare för
samtliga riksdagspartier att delta i själva processen
med att utarbeta propositionen när det gällde den
fortsatta avregleringen av den svenska
elmarknaden. Det som förvånade mig och många
andra var att Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet avstod från att delta, och därmed
förlorade möjligheten till påverkan och inflytande.
Därför är det en aning förvånande att Reynoldh
Furustrand nu tar till brösttoner och säger att man
inte har haft möjlighet till inflytande och påverkan.
Det var just det som regeringen gärna önskade, och
man kände stor besvikelse när de inte ville delta.
Att skilja ut sig på detta sätt är ett partipolitiskt
inslag, som inte inger särskilt mycket respekt och
aktning. Det avviker i hög grad från det
parlamentariska samarbete som vi under lång tid
har utvecklat i Sverige. Jag minns själv hur vi från
de borgerliga partierna gärna ställde upp när
Birgitta Dahl som energiminister inbjöd till
överläggningar. Vi satte oss inte ner med sura
miner, och vi avstod inte från att vara med i
diskussionerna. Det är detta som hela tiden för
samhället framåt.
Tiden för en avreglering är inne, av många skäl.
1. Ny, modern datateknik gör det möjligt för
enskilda aktörer att hantera alla de mängder av
mätvärden som blir aktuella. Det är nödvändigt, på
en elmarknad i konkurrens, eftersom den kommer
att hantera just många konsumenter av olika slag,
både stora och små.
2. Efterkrigstidens erfarenheter av ekonomisk
utveckling visar att branscher som arbetat under fri
konkurrens och med fri handel har utvecklats på ett
dramatiskt mycket bättre sätt än reglerade
branscher och marknader.
Det gör mig litet besviken på Socialdemokraterna
som inte på något sätt tar till sig det fina i samband
med just avregleringar.
Finns det något som säger att en avreglerad
elbransch inte skulle bidra till en betydligt bättre
verksamhet och en bättre situation för producenter,
distributörer och kunder?
Ett nytt regelverk för elmarknaden, inriktat på
konkurrens, tycker jag bara är en naturlig
anpassning till en förändrad verklighet som kan
leda till avsevärda produktivitetsvinster.
3. Överkapacitet i förening med ökad konkurrens
är ett lämpligt tillfälle att avreglera. Vi får inte
missa den möjligheten. Jag tror att få politiker
skulle vilja, eller ens kunna, genomföra en
avreglering som under en övergångsfas skulle
bedömas leda till högre priser.
Jag förstår därför inte oppositionen. Om
elmarknaden skall kunna avregleras under
överskådlig tid måste det ske innan en ökad
efterfrågan och andra faktorer har ''ätit upp'' den
överkapacitet som fortfarande kanske trots allt
finns i den svenska kraftindustrin.
Det svenska elsystemet har ett hundratal
producenter och 270 distributörer. Man får ett
intryck av att producentsidan, kraftindustrin, är
relativt kostnadseffektiv, medan det är låg
effektivitet inom distributionen. Många
distributionsföretag är små. Under senare tid har
man kunnat notera att antalet kunder per
distributionsföretag har minskat. En stor del av de
potientiella vinsterna vid en avreglering finns
snarare inom distributionen än inom produktionen.
Därför tror jag att mycket talar för att antalet
distributionsföretag kommer att minska, samtidigt
som företagen blir större. Då får vi också sannolikt
en större utjämning av priserna mellan glesbygd
och tätort -- på det sätt som Vattenfall har
åstadkommit i Norrbottens län.
Socialdemokraterna hävdar att det är en ideologisk
strävan att avreglera elmarknaden. I så måtto kan
jag hålla med. Vi är nämligen fast övertygade om
att avreglerade marknader fungerar effektivare än
reglerade. Så enkelt är det.
Socialdemokraterna hävdar att man inom EU går
mycket långsammare fram än som sker i Sverige.
Men rörelseriktningen är given. Det går mot en
avreglering.
Socialdemokraterna hävdar att energi- och
miljöfrågorna inte berörs särskilt mycket i
propositionen. Det är fel. Konsekvenserna har
utretts mycket ingående av forskningsgruppen för
miljöstrategiska studier vid FOA. Man säger att en
faktor i positiv riktning för miljön är just att
kundernas inflytande på en avreglerad marknad
kommer att öka. Därmed får kunderna möjligheter
att påverka i riktning mot en betydligt
miljövänligare situation.
I alla avseenden blir vi mera flexibla på en större
marknad än om vi låser oss till Sverige. Vi blir även
mindre sårbara. På det sättet frigör man sig också
från de nackdelar som det innebär att låsa sig till
Sverige, där Vattenfall är en dominerande aktör vid
sidan av Sydkraft.
Inte minst i södra Sverige ser man fördelar där
effektbalansen emellanåt varit ansträngd. Baltic
Cable är enligt min mening en garanti och en
trygghet för Sydkrafts kunder och för
konsumenterna i södra Sverige.
En avreglering av elmarknaden leder nog också till
att vi framöver investerar i mindre anläggningar,
inte i större. Flexibiliteten kommer att öka.
Kombinationen av en ökad marknadsrisk och ett
ökat beroende av kapitalmarknaden kommer att
styra investeringarna mot mindre anläggningar och
en mindre kapitalintensiv teknik.
Jag är övertygad om, och det är nog ganska lätt att
inse, att den framtida forskningen och den tekniska
utvecklingen också kommer att påverkas av en
avreglering. Vi har väl varit benägna att tänka i
stort när det gäller att ersätta kärnkraften. Men
mycket talar för att vi ganska snart möter ett
nytänkande som i sin tur leder fram till att det är
bättre att koppla samman den svenska kärnkraften
med ett säkerhetstänkande än med en årtalsexercis.
Det ger oss möjligheter att mera tekniskt utveckla
små kompletterande anläggningar allteftersom vi
behöver nya tillskott av elproduktion.
Herr talman! Det är värt att notera att
Socialdemokraterna i ett särskilt yttrande i det
betänkande som vi nyss diskuterade säger:
''Utan ett sådant brott mot överenskommelsen'' --
energiöverenskommelsen över blockgränserna --
''hade vi varit beredda att söka nå fram till en
uppgörelse över blockgränserna vad gäller förslaget
om avreglering av elmarknaden.''
Därför är det en aning förvånande att Reynoldh
Furustrand radar upp en massa problem inför den
här avregleringen. Om vi hade kunnat hålla fast vid
1991 års energiöverenskommelse skulle
Socialdemokraterna ha ställt sig bakom förslaget
om en avreglering av elmarknaden.
Det intressanta i den här situationen är att ge
marknaden och aktörerna en klar signal om
framtiden. Därför tror jag att det är rätt värdefullt
om i synnerhet Socialdemokraterna ger en
betydligt klarare signal om framtiden än vad
Reynoldh Furustrand har gjort. Inget parti här
motsätter sig ju att vi ytterligare analyserar de
problem som skulle kunna uppstå när det gäller
glesbygden. Inget parti åstundar en sämre situation
för glesbygden jämfört med tätorterna.
Jag tror att en avreglerad elmarknad, en annan
struktur på distributionsföretagen och en betydligt
större effektivitet kommer att leda till lägre priser
inte bara för tätorter utan också för glesbygd.
Den energikommission som vi har varit överens om
kommer, såvitt jag förstår, att tillsättas mycket
snabbt. Den kommer inte att driva i långbänk
särskilt många av de frågor som Reynoldh
Furustrand tar upp. Redan innan året är slut
kommer den här kommissionen att ganska klart ha
analyserat situationen för glesbygden.
Kommissionen kommer också att kunna ge svar när
det gäller eventuella funderingar kring
utlandsförbindelserna och elen och kring frågor av
annat slag -- inte minst gäller det då investeringar i
nya anläggningar.
Därför tycker jag att vi med en energikommission
och ett gott samarbete skulle kunna ge marknaden
en klar signal om att vi från den 1 januari 1995
kommer att ha en avreglerad marknad som även
Socialdemokraterna ställer upp på.