Herr talman! Reynoldh Furustrand höll ett långt
och genomarbetat anförande, där han gjorde en
genomgång av viktiga frågor som hänger samman
med reformen för avreglering av elmarknaden och
handel med el i konkurrens. Eftersom mitt
ställningstagande i sak överensstämmer med det
som Reynoldh Furustrand yrkade bifall till, skall
jag inte upprepa alla de argument som han anförde,
men det kommer att bli en del upprepningar.
Den här reformen föreslogs och arbetades fram i en
annan tid och i ett annorlunda klimat. Det fanns
förhoppningar och det kom signaler om en snabb
europeisk avreglering av elmarknaden. Det fanns
ett mode inom politiken och näringslivet som
främjade avregleringsidéer och marknadsidéer.
Åtminstone när det gäller elmarknaden har det
mesta av det här gått i stå. Utvecklingen i den
europeiska unionen går långsamt, och det är få
debattörer som tror att det kommer att hända
någonting radikalt där inom överskådlig tid.
Ett par länder har avreglerat, nämligen Norge och
England. Det sägs att det är på gång i Finland.
Erfarenheterna från Norge och England är
blandade. De som har tittat mera systematiskt på
vad som händer där säger att man inte kan dra
några säkra slutsatser av avvecklingen men att vissa
bedömningar kan göras.
Det verkar inte som om små konsumenter direkt
berörs. Det verkar som om de stora konsumenterna
har fått något lägre priser. Men det har också varit
tvära kast i priserna, så tvära att staten har fått gå
in och reglera marknaden igen i båda länderna. Det
är rätt naturligt, då det är ett nytt område som har
avreglerats. Det står också i sammanfattningen av
propositionen, vilket jag instämmer i, att
effekterna inte kan förutsägas i alla delar.
Jag tycker att riksdagen skall ta förslaget om
avreglering på allvar. Det gäller ett nytt område,
och det kan bli oväntade effekter. Det pågår
försöksverksamhet i England och i Norge, och vi i
Sverige bör enligt min uppfattning vänta och ta det
lugnt med vår avreglering, lära av erfarenheterna i
de länder som har avreglerat och hålla någorlunda
samma tempo i utvecklingen som den europeiska
unionen har. Det är inte nödvändigt att Sverige gör
om samma fel som England och Norge har gjort.
Det är inte nödvändigt att Sverige gör
nybörjarfelen. Man kan faktiskt lära sig av andra,
och det här är ett område där det är utmärkt att
göra det.
I den motion som vi har väckt med anledning av
propositionen yrkar vi avslag på
avregleringsförslaget, men vi markerar tydligt att vi
inte av några principiella skäl är motståndare mot
avreglering av elmarknaden. Om man kan få en
avreglering till stånd som ger effektivare
resursutnyttjande, som inte kolliderar med de
beslut som vi har fattat om avveckling av
kärnkraften, som klarar försörjningen, som klarar
de regionalpolitiska målen osv., är det klart att vi
skall avreglera.
Vi måste då också komma ihåg att vi därmed
avreglerar ett system som redan i dag är mycket
effektivt. Oberoende bedömare som har granskat
elmarknader i världen, med tonvikt på Europa,
säger att det svenska systemet är det tekniskt mest
avancerade, med de lägsta priserna, med den
effektivaste resursanvändningen, med den mest
rättvisa fördelningen och med den största
tillförlitligheten när det gäller leverans. Det är
självklart sådant som man bör slå vakt om.
Jag tycker att den här beskrivningen av dagens
svenska system, i kontrast mot de problem som
man har där avregleringen har påbörjats, gör att
argumentet för att vänta med reformen är mycket
tungt. Jag tycker däremot inte att argumentet från
de olika inblandade branscherna, att de har ställt in
sig på en avreglering, väger särskilt tungt. Det har
tidigare förekommit förhandlingar om kontrakt
mellan producenter och distributörer och kunder
tidigare, och man har av och till förhandlat om
priserna. Man har jämfört priser mellan olika
producenter, t.ex. Sydkraft, Vattenfall, Gullspång
och Stockholm Energi. Det finns alltså en
konkurrens på marknaden, även om det inte är fritt
att välja leverantör. Det finns en konkurrens, när
det kan göras en jämförelse.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till den
socialdemokratiska reservationen.