Fru talman! Låt mig först säga att jag tycker att E-delegationens arbete är väldigt intressant och att man har kommit fram till mycket bra. Men det som saknas är ett övergripande inriktningsbeslut om användandet av öppna standarder och fri programvara i det offentliga Sverige. Det beslutet behövs för att man ska kunna gå en annan väg.
Det framställs som att det skulle vara tekniskt svårt och komplicerat, och det är det säkert för många av oss. Men jag skulle vilja göra en liknelse som kanske gör det lite enklare att begripa.
Tänk er själva att staten skickade ut information till oss alla men att det var bara några av oss som hade särskilda glasögon som kunde köpas på ett särskilt företag som kunde ta del av informationen. Skulle någon av oss tycka att det var bra? Jag tror att svaret är ganska enkelt: Nej, det skulle vi inte göra.
Det är det som detta handlar om. Jag ska ta ett exempel.
En forskare från Växjö sände ett dokument till ca 200 kommuner i Sverige. Dokumentet var av internationell standard, ett så kallat ODF-format. Men väldigt få kommuner kunde över huvud taget öppna dokumentet eftersom Microsoft förhindrar det.
Det säger något om problemet med så dominerande stora företag. Microsoft vill självfallet behålla de licenspengar de får ut av det system som de har i dag - pengar som de får från oss i det offentliga som betalas med skattemedel. Därför har Microsoft hittills förhindrat möjligheterna att läsa och använda fri programvara - det ger dem en konkurrensfördel. Om ingen annan kan koda program som hanterar dessa filformat kommer deras programvara att ha ett slags monopolställning.
Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv liknar programvaruutveckling forskning. För att forskare ska kunna arbeta så produktivt som möjligt borde de ha tillgång till alla andra forskares resultat, och detsamma gäller för programmerare.
Fru talman! Det behövs en förändring. Det offentliga Sverige ligger långt efter andra länder i den här frågan, liksom efter näringslivet, i användningen av fri programvara och öppen källkod. Vi vill att det offentliga Sverige i stället ska hinna i kapp andra länder, som till exempel Nederländerna, där alla myndigheter har gått över till fri programvara och enbart i undantagsfall får göra undantag från det, vilket ska motiveras särskilt. Norge har också kommit längre liksom Danmark. Det finns också goda exempel inom det offentliga Sverige, till exempel polismyndigheten och ett antal kommuner. Men det saknas tydliga inriktningsbeslut från regeringen.
Dessutom finns det en massa pengar att tjäna på att gå över, och det borde vara ett argument som de flesta begriper och tar till sig. Kristinehamns kommun, som inte är en stor kommun i Sverige, räknar med att tjäna 1 miljon på licenspengarna enbart på att gå över till fri programvara.
Om man dessutom möjliggör användande av fri programvara för utsättning kan man upphandla i större konkurrens, vilket i sin tur pressar priserna. Programvara som har tagits fram av en myndighet ska dessutom kunna få användas av andra helt fritt. Då blir det möjligt för både näringsliv och privatpersoner att ta del av det. Det finns också mycket framgångsrika mjukvaruföretag som släpper sina program fria. Det finns ett exempel här i Sverige, i Uppsala, som kanske är väl känt, när ett företag för två år sedan såldes för en knapp miljard dollar.
Det finns alltså starka både principiella och ekonomiska skäl för att den offentliga sektorn ska gå över till både fri programvara och öppna standarder. En grundregel borde vara att en kod som tas fram med hjälp av skattemedel släpps fri. Vi menar också att staten borde delta i Open Sweden, ett nationellt kompetenscenter som SKL har tagit fram och som har Norge som förebild.
Bifall till reservation 1!