Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.
Det här är ett motionsbetänkande. Totalt sett är det 24 motionsyrkanden som behandlas. Många av dessa motioner får inte den fina uppmärksamhet som två av dem fått, men vi kommer inte att ägna någon tid åt de andra 22. Vi ägnar oss åt de två som har lyfts upp här i kammaren i dag.
Det är två frågor. Det ena rör statliga praktikplatser. Det andra rör öppna programvaror och standarder.
Om vi börjar med praktikplatserna vid statens arbetsplatser, vid myndigheter och bolag, är det viktigt att ha klart för sig varför vi har dessa verksamheter från början. Det blir lätt så när man börjar tala arbetsmarknadspolitik och liknande att man mer eller mindre ser det som ett självändamål att de har anställda. Det är det inte. Vi har statens verksamheter för att leverera varor, tjänster och service till medborgarna. Det är det som måste vara i fokus, så vi inte börjar se dem som någon sorts schweizisk armékniv som ska lösa allting.
Då kan man fråga sig: Hur mycket detaljstyrning ska vi här i kammaren ge till den statliga förvaltningen? Hur mycket ska rikets högsta lagstiftande organ vara inne och peta i?
Utskottet förbjuder inte i betänkandet vare sig regering, myndigheter eller statliga bolag att sköta sin personaltjänst. Precis som Hans Hoff så klokt sade står ett antal statliga verksamheter inför ett generationsskifte. Man kommer att behöva arbeta mycket aktivt med sin personalförsörjning för att ha rätt personal - både rätt kvalitet och rätt antal. Flera av de åtgärder som lyfts upp är säkert rimliga att vidta.
Samtidigt ska man ställa frågan: Ska vi i den lagstiftande församlingen vara inne och peta i det? Vi kan konstatera att utskottets majoritet inte tycker det och avslår motionen.
Hur stämmer det här överens? Hans Hoff tog upp att majoriteten i utskottet avslår ett ganska modest förslag på praktikplatser, och sedan går arbetsmarknadsministern ut med ett ännu större praktikantpaket.
Det handlar just om att vi i riksdagen inte har varit inne och petat i frågan. Vi har varken beordrat eller förbjudit regeringen att vidta dessa åtgärder.
Vi gör nu ett stort hopp från praktikplatser till en helt annan fråga, nämligen myndigheternas användande av öppen programvara och öppna standarder.
Det är också en tekniskt väldigt detaljerad fråga. Även här handlar det mycket om vad som ska beslutas på vilken nivå. Utskottet har i sin behandling av detta hänvisat till E-delegationens arbete och till myndigheternas arbete med e-förvaltning. Det innebär inte att utskottet inte delar de principer som är framförda i motionen. Framför allt vill jag lyfta fram det som det är störst samstämmighet om, nämligen frågan om öppna standarder.
Öppna standarder är väldigt viktiga för att man inte ska få inlåsningseffekter och för att man ska få bra konkurrens när man upphandlar tjänster. Utskottet lyfter i betänkandet fram att det är den delen - öppna standarder - som ska vara prioriterad.
Vi har sedan återigen frågan: Var i vårt system ska kompetensen finnas mellan den lagstiftande församlingen, regeringen och myndigheterna? Utskottet följer i stora delar samma princip här, nämligen att inte på den lagstiftande nivån peta i detaljerna. Man konstaterar att den kompetensen ska finnas längre ned i systemet.
De andra 22 motionsyrkandena kommer inte att omnämnas här i dag, så dem får vi ägna en kort stunds stillhet.