Herr talman! Betänkandet om försäkringsrättsliga frågor som vi nu debatterar visar hur långt vi har kvar till jämställdhet, ett verkligt rättsskydd som ger stöd till utsatta grupper som drabbas av våld, olyckor och skador, verklig rättssäkerhet, likhet inför lagen, solidaritet och inkomstomfördelande principer mellan riskgrupper.
Jag vill inledningsvis framföra att jag naturligtvis står bakom alla Vänsterpartiets reservationer och även de gemensamma reservationer vi har ihop med s och mp i betänkandet. Jag väljer dock att endast yrka bifall till reservationerna 4 och 5.
Herr talman! Reservation 4 berör nedsättningen av försäkringsersättning. Denna fråga är principiell, viktig och symbolisk. Ett försäkringsbaserat skyddssystem missgynnar grupper med speciella behov och grupper som är socialt utsatta av olika orsaker. Det kan vara fråga om sjukdom, funktionshinder eller andra liknande omständigheter.
I verkligheten finns det generellt rörande försäkringsrättsliga frågor en stor obalans mellan individerna och försäkringarna. Det kan inte uteslutas att starka ekonomiska grupper alltid klarar sig, då de kan köpa sig ett extra skydd genom en extra försäkring eller genom att bli företrädda av jurister. Men stora grupper som också omfattas av dessa försäkringar har inte råd med det motsvarande skyddet.
Den här obalansen kännetecknas också av den politiska spridning som finns i uppfattningar inom civilutskottet. Vi har en majoritet som alltid företräder den här obalansen genom att hävda försäkringsbolagens rätt. De är duktiga på att företräda avtalsintressenas rätt och så vidare.
Därför är det viktigt att vi från Vänsterpartiet redovisar denna obalans. Vi har av solidaritet till utsatta grupper ett ansvar att slå vakt om det generella socialförsäkringssystemet och att tala för de grupper som har behov av ett generellt solidariskt försäkringssystem. Dessa grupper behöver stödet. De behöver rättsskyddet från samhället, som värnar alla grupper och individer och därmed garanterar rättssäkerhet och ett verkligt rättsskydd med nivåer i rättsskyddshjälpen som motsvarar vad det i dag kostar att driva processer för sin rätt. Till detta hör att flera områden som i dag ligger inom rättsskyddsförsäkringarna borde omfattas av den allmänna rättshjälpen.
Det är ett intressant konstaterande som Christina Oskarsson gjorde i sitt anförande om att tilltron till att konkurrensen skulle lösa de här frågorna av naturliga skäl inte motsvarats av verkligheten. Det här är ett samhällsansvar. Konkurrensen inom försäkringsområdet, konsumentskyddet och konsumentintresset har hittills bevisligen bara slagit vakt om det kapitalistiska intresset i att tjäna pengar på systemen, inte att värna individens rätt eller de utsatta gruppernas rätt. Det har än en gång tydligt bevisats.
Herr talman! När det gäller vår reservation 5 är det beklagligt att utskottets majoritet väljer att inte ta frågan om mäns våld mot närstående kvinnor på större allvar. Trots att de flesta fall av kvinnomisshandel sker i det egna hemmet är alliansen inte beredd att se över de orättvisa villkoren i våra hemförsäkringar. Den borgerliga majoriteten väljer i stället att prata om bärande principer på försäkringsområdet och möjligheten att få ansvarsfrågan straffrättsligt och skadeståndsrättsligt prövad.
Jag undrar om ni över huvud taget har brytt er om att ta reda på hur mäns våld mot kvinnor i nära relationer hanteras av systemet. Brottsoffermyndigheten får inte ta över domstolens roll och peka ut den skyldige genom att besluta om brottsskadeersättning när det inte finns någon fällande dom mot mannen. En man som misshandlas ute på staden kan räkna med att bli kompenserad via överfallsskyddet i sin hemförsäkring även om gärningsmannen inte fälls för brottet, eftersom gärningsmannen i så fall ofta förblir okänd. Detta leder till fullständigt oacceptabla konsekvenser för de kvinnor och barn som blir misshandlade i sina hem av närstående män. I och med den borgerliga majoritetens brist på insikt i denna fråga faller helt förhoppningen om den översyn som den förra regeringen utlovade.
Herr talman! En annan fråga som jag tänker lyfta fram här i dag och som är minst lika viktig är trafikförsäkringens framtid. Vi kan här konstatera att regeringen tagit sitt första steg i riktning mot att privatisera socialförsäkringssystemet. Tanken är att låta den privata trafikförsäkringen ta över den allmänna sjukförsäkringens åtagande i fall där trafikskador har orsakat kostnaden.
Förslaget är en form av övergångslösning inför kommande förändringar. En ökad privatisering av socialförsäkringarna kommer att slå mycket hårt mot grupper av människor som har stora behov av hjälp från de generella försäkringssystemen. En ökad privatisering kommer att fördjupa klass- och könsskillnaderna.
En grundtanke i det generella socialförsäkringssystemet är att alla solidariskt delar på kostnaderna och därmed på riskerna. Det är detta solidariska system, som bidrar till jämlikhet och omfördelning mellan olika grupper i samhället, som borgarna bit för bit börjat montera ned, eller snarare fortsätter montera ned.
Vad blir nästa steg? Ska andra så kallade riskgrupper än bilister, som till exempel rökare och diabetiker, också uteslutas? Överföringen av kostnaderna för trafikskador till trafikförsäkringen kommer, som vi redan sett, att leda till höjda premier. Samtidigt är risken stor för att trafikskadade människor kommer att tvingas in i ännu längre och dyrare processer mot försäkringsbolag än i dag för att få ersättning.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag, när jag ändå är inne på ämnet trafikolyckor, också nämna handläggningen av trafikskadeärenden. Vi vill att regeringen ska se över försäkringsbolagens handläggning av trafikskador, därför att trafikskadade drabbas hårt.
Den skadade personen hamnar ofta i ett underläge gentemot försäkringsbolaget. Det beror på att det uppstår ett lojalitetsförhållande mellan personen som är drabbad i förhållande till försäkringsbolaget och dess konsultläkare, Trafikskadenämnden, som är en part som till största delen företräder försäkringsbolaget. Det är en av orsakerna till att vi i Vänsterpartiet vill att regeringen ska titta närmare på och försöka komma till rätta med dessa problem. Här måste det naturligtvis också bli en fullständig rättvisa mellan de skador som inträffat 1976 och de som inträffat efter 1976. Det här är en lagändring som behövs och som ger alla trafikskadade rätt till omprövning, oavsett när olyckan inträffat.