Herr talman! Jag vill börja med frågan om förlängd utredningstid. Det är riktigt att det är ett antal andra frågeställningar som också prövas inom ramen för utredningen. Det framgår ju med önskvärd tydlighet av utskottsbetänkandet.
Jag har inget dagsaktuellt besked om regeringen har bifallit utredarens begäran om att förlänga utredningstiden. Men som det hänvisas till i utskottsbetänkandet var den frågan föremål för beredning. Jag utgår från att om utredaren begär förlängd tid för utredningen så finns det naturligtvis goda skäl för det. Ett av de skälen är att han inte kan avge ett sådant betänkande som svarar på alla de frågeställningar som omfattas av direktiven.
När det sedan gäller frågan om barn kan jag säga att det är många här som har gjort sig till talesmän och taleskvinnor för verkligheten och beskriver hur den ser ut. Jag vill väl påstå att jag har ganska god inblick i det eftersom jag har jobbat inom rättsväsendet i 30 års tid och även dömt i ett antal mål som gäller trafikskador, relationsrelaterat våld och annat.
I det här sammanhanget vet jag inte vilken utredning som Christina Oskarsson hänvisar till. Men vid kontakter i andra sammanhang, till exempel med Försäkringsförbundet, hävdas det i alla fall att det är absoluta undantag där man gör en individuell bedömning. Det är en schablonbedömning som gäller. Jag har svårt att se att det skulle vara på ett annat sätt, därför att jag vet hur svårt det är att avgöra hur en inkomstförlust för framtiden skulle se ut, även om det är fråga om en vuxen person.