Herr talman! Jag vill börja med att berömma regeringen för att man behåller den absolut viktigaste arbetsmarknadsåtgärd som Alliansen genomförde: Inte bara det första jobbskatteavdraget utan alla fem jobbskatteavdragen behåller regeringen i sin politik. I budgetpropositionen tillmäter man dem också ungefär den sysselsättningseffekt som alliansregeringen skattade dem till, 130 000 jobb.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional anpassning av arbetsmarknads-utbildning
Jag vill alltså berömma Raimo Pärssinen med partikamrater för att de har svalt stoltheten och i sin budget behåller vår tids effektivaste åtgärd för att få människor i jobb.
Raimo Pärssinen blir dock svaret skyldig när det kommer till resultaten av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som han i övrigt försvarar. Raimo Pärssinen berömmer sig av goda resultat i olika typer av åtgärder under den socialdemokratiska regeringen. Enligt de utvärderingar som har gjorts beror detta till stor del på att de fylldes med människor som egentligen inte behövde dem. Att trixa med statistiken, gömma, döma och glömma var väletablerade begrepp, inte bara i den politiska debatten utan också långt där utanför, när Ylva Johansson förra gången hade som uppgift att pressa ned arbetslöshetssiffrorna utan att ett enda mer jobb skulle skapas i ekonomin. Då ville det till att blåsa upp volymerna i åtgärder. Om man har en massa människor med hög arbetsförmåga i åtgärder, för att dölja det underliggande problemet att man inte klarar jobben, är det klart att man också kan få mycket högre resultat i utvärderingarna.
När Riksrevisionen var på besök i utskottet vidimerade man bilden av att Alliansens åtgärder var effektivare för att de vände sig till de grupper som behövde dem, inte till grupper som bara skulle döljas i statistiken.