STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional anpassning av arbetsmarknads-utbildning
Herr talman! Jag delar ungefär den bedömning som Raimo Pärssinens egen regering gör när det gäller jobbskatteavdragets effekter. Det är väl också därför Raimo Pärssinen nu är en anhängare av jobbskatteavdraget, eftersom hans eget parti i sin budget står bakom vart och ett av dem, givetvis på goda grunder, även om han här mer vill göra sig till politisk agitator än till någon som faktiskt ser effekterna av politiken.
Det efterfrågas källor och utvärderingar. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken består av flera åtgärder: nystartsjobb, matchningsanställningar, yrkesvux och så vidare. Kombinationen av detta är vad som ska utvärderas, och man ska välja vilka åtgärder man vill införa.
Faktum är till exempel att nystartsjobben bara under sitt första år hade ungefär tre gånger så många deltagare som alla olika nya former som regeringen har satt upp och pratat mycket om, som inte fungerar och som är väldigt ineffektiva.
Därmed är det tydligt att alliansregeringens åtgärder var effektiva, vilket också till exempel arbetsmarknadsministern sa när hon var i utskottet häromdagen. Nystartsjobben var effektiva.
Raimo Pärssinen vill däremot satsa på åtgärder som kan gömma, döma och glömma människor. Så här skriver Arbetsförmedlingen själv om dem: De som gått programmen arbetspraktik och arbetsmarknadsutbildning fick ett osubventionerat arbete i något lägre utsträckning än dem som inte gått programmen. Under 2014 har denna negativa effekt förstärkts. Bland de arbetssökande som under året påbörjade arbetspraktik eller arbetsmarknadsutbildning hade runt 5 procentenheter färre fått ett osubventionerat arbete jämfört med dem som inte deltagit i programmen, ett år efter programstart.
Detta är alltså vad Raimo Pärssinen tycker att det är värt att satsa på i arbetsmarknadspolitiken, åtgärder som minskar chansen till jobb, när det i stället finns effektiva åtgärder som ökar chansen till jobb. Men det är klart att då kanske man syns i statistiken under tiden.