Fru talman! Det här är alltså ett betänkande som
tar upp litet av varje. När forskningspropositionen
kommer i höst hoppas jag att mycket av detta kom-
mer att vara löst.
Från Miljöpartiets sida vill jag lyfta fram tre frå-
gor.
Jag vill passa på att yrka bifall till reservation 1,
som handlar om något kanske så udda som bin.
Vi har diskuterat bin här i kammaren ganska
många gånger. Det har då handlat om bisjukdomen
varroa. Men det här ska handla om något annat, näm-
ligen om det faktum att bina i dag börjar bli ganska
närbesläktade. Det beror på de parningsstationer som
gör att inte bara drottningarna blir nära besläktade
utan också de drönare som befruktar drottningen. Det
innebär att arbetsbin i Sveriges kupor är ganska nära
släkt i dag.
Detta innebär att man riskerar att få ett minskat
motstånd mot både sjukdomar och yttre påfrestningar
som dåliga somrar, för vi vet att när variationen inom
ett bisamhälle minskar, minskar också möjligheten
till anpassning. Detta utgör alltså ett hot mot den
svenska bistammen i dag.
Jag har från USA fått veta att det här kan innebära
sänkt honungsproduktion. Den forskare som har varit
mig behjälplig i frågan hävdar att det faktum att bina i
dag är så nära släkt måste uppmärksammas rejält i
Sverige. Binäringen är mycket viktig eftersom bina
pollinerar mycket av det som vi tycker är självklart,
t.ex. rapsen, många fruktträd och andra växter. För att
bin inte ska försvinna måste det här vara ett priorite-
rat forskningsområde. Man kan diskutera om inte
bikontrollen som fanns för några år sedan behöver
återupprättas.
I alla fall anser vi från Miljöpartiets sida att det
krävs en strategi för att se till att inte den biologiska
mångfalden inom tambiet ska bli så snäv att avelsba-
sen krymper så mycket att det utgör ett hot mot bina.
Eftersom det kommer en forskningsproposition
till hösten har vi ett särskilt yttrande som tar upp två
frågor. Dels handlar det om marin forskning framför
allt på västkusten. Det tangerar mycket det som vi
alldeles nyss har diskuterat.
För några år sedan kom en slutrapport som heter
Västerhavsprojektet, som visade att situationen är
alarmerande i Kattegatt och Skagerrak och att situa-
tionen tyvärr blir allt sämre. Man kan se att halten av
både kväve och fosfor ökar hela tiden. Det innebär
t.ex. att många grönalger ökar dramatiskt, vilket är ett
hot mot många områden där fiskar och kräftdjur till-
bringar sin tidiga tid, yngeltiden. De här barnkamrar-
na växer alltså igen, och det utgör ett hot mot många
av arterna.
Vi kan se att så mycket som 30 miljoner ton par-
tiklar och gifter förs via strömmarna från södra Nord-
sjön till Skagerrak och norra Kattegatt. Därtill kom-
mer föroreningar via luften, t.ex. polyaromatiska
kolväten, PAH. Allt detta utgör stora påfrestningar på
det ekosystem som Västerhavet är.
Detta påverkar naturligtvis inte bara bottendjur
utan också fisk. Det kräver att vi fortsatt har en hög
beredskap när det gäller forskningen runt Västerha-
vet, eftersom det är en miljö som är så pass utsatt för
påverkan. Från Miljöpartiets sida hoppas vi att detta
ska uppmärksammas i den forskningsproposition som
kommer.
På samma sätt hoppas vi att den mykologiska
forskningen ska uppmärksammas. Mykologi är alltså
läran om svampar. Sverige har här en ganska god
tradition via Carl von Linné och Elias Fries. Men i
dag finns det ingen heltidstjänst i Sverige inom my-
kologi med systematik och morfologi som huvudsak-
ligt ämnesområde. Detta är ganska allvarligt, för
svampar är viktiga för det som brukar kallas basnä-
ringen, nämligen skogen.
Av Sveriges ungefär 55 000 arter utgör ungefär
10 000 svampar. Av dem är ungefär 4 000 storsvam-
par. Resten är mikrosvampar som finns i marken.
Många av dem är oerhört betydelsefulla. T.ex. bildar
många av dem mykorrhiza med gran, tall, björk och
andra trädslag. Det är nödvändigt inte bara för svam-
pen utan också för träden. Det innebär att svampen
får näring. Träden får sin näring via fotosyntesen,
men svampen förser träden med nödvändiga minera-
ler. Många av svamparna är mycket påverkade av
bl.a. försurningen men också av annan miljöpåver-
kan. T.ex. är många känsliga för aluminium som fälls
ut vid försurningen. Det innebär att många svampar
hotas att försvinna i dag.
Försvinner mikrosvamparna och de svampar som
bildar mykorrhiza, ger det en lägre virkesavkastning
per hektar. Det finns alltså ett behov av att hålla en
hög beredskap i den mykologiska forskningen i Sve-
rige. I dag är den alltså dålig. Vi hoppas att även det
här ska vara något som uppmärksammas rejält i den
forskningspolitiska proposition som kommer.
Jag vill också säga att jag delar den uppfattning
som Jonas Ringqvist har framfört, att forskningen om
ekologiskt lantbruk måste få resurser så att det inte
blir ett glapp över åren. Vi har från Miljöpartiets sida
redan väckt frågan i de budgetdiskussioner som vi för
med regeringen, och jag hoppas att vi kommer att få
stöd både från Vänsterpartiet och från Socialdemo-
kraterna.
Jag vill också passa på att bjuda in till det årsmöte
som föreningen FGL - en riksdagsförening som heter
Föreningen för global livsmedelsförsörjning på eko-
logisk grund - har den 17 maj. Till vårt årsmöte
kommer nämligen en forskare från SLU och KUL i
Uppsala för att just tala om hur den ekologiska forsk-
ningen ser ut, vilka forskningsresurser som behövs
och vad som behöver komma till för att vi ska få den
satsning på ekologiskt lantbruk som många av oss här
brukar säga att vi vill ha.
Välkomna den 17 maj på kvällen - jag lovar att se
till att ni får papper om det - för att lyssna på vad
som krävs för ekologisk lantbruksforskning.