Herr talman! Kommunalekonomisk utjämning diskuterar vi i riksdagens kammare i kväll. Det handlar ytterst om att skapa goda och likvärdiga ekonomiska förutsättningar för Sveriges kommuner och landsting.
När den ekonomiska utvecklingen varierar mellan enskilda kommuner och landsting, när kostnaderna inom den kommunala sektorn fortsätter att öka och när strukturella förhållanden, såsom skillnader i kommuninvånarnas förvärvsinkomster, andel förvärvsarbetande och åldersstruktur, ser så olika ut spelar utjämningssystemet en avgörande roll för att hela landet ska leva.
Utan utjämningssystemet skulle det för den kommun som har störst skattekraft räcka med 12 procent i kommunalskatt för att nå den genomsnittliga kommunala skatteintäkten. De invånare som bor i den kommun som har minst skattekraft skulle tvingas betala 28 procent av sina inkomster för att nå upp till samma nivå. Om man lägger till landstingsskatten skulle skillnaden i skatteuttag hamna på mer än 35 000 kronor per år för en medelinkomsttagare.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner
När Sverigedemokraterna i sitt budgetförslag föreslår en besparing på 26 miljarder i utjämningen är det ett direkt slag riktat mot Landsbygdssverige och de kommuner som har sämre ekonomiska förutsättningar. Det är i grunden en gigantisk omfördelning med omvänd Robin Hood-effekt, från de kommuner som har det lite tuffare till de kommuner som redan har ganska goda förutsättningar.
Sverigedemokraterna visar tydligt att de är riksdagens absoluta högerparti. I denna tävling kommer Moderaterna på en god andraplats. De föreslår nedskärningar på 20 miljarder nästa år, varav 4 miljarder slår direkt mot kommuner och landsting.
Det handlar om att skära ned på folkhälsa och psykiatri, minska antalet anställda i äldreomsorgen, försämra arbetsmiljön i välfärden och stoppa stora resurser till kommuner som bygger bostäder för alla unga som behöver flytta hemifrån.
Jag har sagt det förut, men jag säger det igen: Jag tror inte att det finns många kommunalråd runt om i vårt land som håller med om att nedskärningar på flera miljarder stärker deras möjligheter att upprätthålla en god välfärd och en bra skola.
Herr talman! De förslag på socialdemokratiska satsningar och borgerliga nedskärningar som vi debatterar här i dag ska alltså sättas i perspektivet att kommunsektorn som helhet förvisso haft positiva resultat sedan 2004.
Utmaningarna och problemen framöver är desto större. Investeringsnivån i kommunsektorn är för närvarande hög, och den demografiska utvecklingen, mottagandet av asylsökande och nyanlända samt medborgarnas förväntningar på likvärdig service av god kvalitet är några av de utmaningar vi har framöver. Detta kommer att ställa krav på bland annat personal- och kompetensförsörjning och förmåga till innovation och helhetssyn men också effektiviseringar.
Sett i det ljuset kan man med fog instämma i att de 10 välfärdsmiljarder som riksdagen har beslutat att tillföra de generella statsbidragen är ett mycket viktigt tillskott till kommunsektorn. Utan statsbidragen skulle färre kommuner och landsting klara av att balansera intäkter och kostnader, vilket skulle ge dem sämre förutsättningar att klara sitt välfärdsuppdrag.
Det finns kanske en och annan som lyfter ett varningens finger och menar att ökade statsbidrag skapar förväntningar hos kommuner och landsting på att staten ska finnas där i svåra lägen. När vi skrapar på ytan ser vi ganska snabbt att dessa motiv är både dunkla och ideologiska.
Herr talman! I en värld som är stadd i ständig förändring spelar en stark och jämlik välfärd roll för att man som individ ska våga utvecklas och möta det enda vi med säkerhet vet: att morgondagen ser helt annorlunda ut.
Välfärden i kommuner och landsting påverkar människors vardag både konkret och direkt. Den skapar trygghet i ålderdomen, ger livschanser i ungdomen och ökar människors frihet och förutsättningar att få ett rikt och meningsfullt liv.
De förslag som nu ligger på riksdagens bord skapar goda förutsättningar för kommuner och landsting att bedriva viktiga välfärdstjänster som sjukvård, äldreomsorg och skola. Jag yrkar därför bifall till finansutskottets förslag.
(Applåder)