Herr talman! Det regeringen nu gör är att vända en utveckling där vi följer principen att man ska bära resurserna efter förmåga och att man ska få efter behov.
Det vi dag, just nu, diskuterar i riksdagen är vilka förutsättningar kommuner och landsting ska ha de kommande åren. I de anföranden vi har hört av Larry Söder och Kristdemokraterna men också av andra borgerliga partier finns en ganska samstämmig bild av vilka utmaningar som finns för kommunsektorn.
Samtidigt divergerar slutsatserna rätt mycket när det gäller vilka åtgärder vi ska vidta för att den nära välfärden, som är direkt och konkret för varje enskild individ ute i vårt samhälle - i kommuner och landsting - ska bli så bra som möjligt.
Vi menar att de 10 välfärdsmiljarder som nu ligger på riksdagens bord och som vi vill skjuta till - 40 miljarder under en fyraårsperiod - är viktiga och nödvändiga. Kristdemokraterna och Larry Söder i sitt anförande säger att de inte spelar någon roll och inte har någon effekt. Jag delar inte den uppfattningen.
Om dessa resurser inte ges kommer de utmaningar vi har talat om i alla våra anföranden att bli oerhört mycket större, och effekterna på de medborgare som bor i vårt land - i våra kommuner och landsting - kommer att bli mycket negativa. Denna fråga ska vi diskutera i dag. Därför svarar jag - till sista andetaget - att de 10 miljarderna är nödvändiga för att kommunsektorn ska klara sina uppdrag.