Herr talman! Jag har en bakgrund i kommunpolitiken. Det var innan jag blev riksdagsledamot. På den tiden befann sig Anette Åkesson i samma del av landet, också som kommunalråd och kommunpolitiker.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner
Vi har ungefär samma bild och samma erfarenhet av vad det innebär att sitta i budgetberedningar och vända och vrida på skatteintäkterna för att få budgeten att gå ihop och kunna genomföra de politiska ambitioner man har och de satsningar man vill göra.
När Moderaterna och Anette Åkesson nu går upp och talar om det förträffliga i Moderaternas budgetalternativ är det lite märkligt att man väljer att bara räkna på ökade utgifter, men inte på besparingar och nedskärningar. Faktum är nämligen att Moderaterna i sitt alternativ till den budget regeringen har lagt på bordet föreslår nedskärningar på 20 miljarder kronor, varav 4 miljarder är direkt riktade mot kommuner och landsting.
Man skär ned på folkhälsa och psykiatri, minskar antalet anställda i äldreomsorgen, försämrar arbetsmiljön i välfärden och vill stoppa resurser till kommuner som bygger bostäder för alla de unga som behöver flytta hemifrån.
Jag tror inte att det finns särskilt många kommunalråd runt om i vårt land som håller med om att nedskärningar på flera miljarder skulle stärka deras möjligheter att upprätthålla en god välfärd och en god skola. Jag lever dessutom i förvissningen att om Anette Åkesson fortfarande hade suttit som kommunalråd i sin hemkommun hade hon varit mer bekymrad med en borgerlig eller moderat budget i Sveriges riksdag än med den som regeringen nu lägger fram.
Vad jag gärna vill veta är: Var ligger det rimliga i att redovisa utgifterna men inte besparingarna? Varför räknar ni i er budget bara brutto men inte netto?