Herr talman! Jag vill ge en röstförklaring inför voteringen i det här ärendet. Min förhoppning när jag yrkade återremiss av ärendet vad gäller punkt 23 var att det skulle återkomma i ett omarbetat skick, helst med en samskrivning i utskottet. Så har tyvärr inte blivit fallet, även om en förtydligandemening förts in i majoritetens skrivning.
Debatten i frågan har alltför mycket felaktigt hakat upp sig på obligatoriskt medlemskap i studentkår och studentnation. Jag anser att det tydligt visat sig att man väl kan upphäva obligatoriet reellt utan att göra det formellt. Vi har sedan 1960-talet haft en nollösning beträffande nationstillhörighet i Uppsala så att studenter som inte vill vara med i en nation kunnat registrera sig i en nation med noll avgift och noll verksamhet. Det har fungerat och fungerar bra. Ca 80 % av studenterna är frivilligt med i en nation som bedriver verksamhet. Nationsobligatoriet består formellt men inte reellt. Denna lösning är utvecklingsbar även beträffande studentkårer.
Jag håller med kritikerna om att det finns grupper av studenter - distansstuderande, nätstuderande, äldre studenter, till och med pensionärer som studerar och andra - som inte ser någon direkt anledning att bara för att kunna tentera också behöva vara medlem i exempelvis en kår. För de grupperna borde det finnas en nollösning.
Varför vill jag nu lösa obligatoriefrågan på det här sättet? Jo, helt enkelt därför att det för studentkårernas verksamhet och funktion, men i än högre grad för de anrika studentnationerna, är av största vikt att de även fortsättningsvis är reglerade offentligrättsligt som utlöpare av universitetet eller högskolan. De betraktar sig ju som en del av universitetet eller högskolan, och det är i viss mening rätt. En mängd frågor löser sig då enkelt, bland annat skattefrågorna och studerandeinflytandefrågorna - frågor som man hittills inte lyckats lösa när det gjorts försök att avskaffa obligatoriet.
Vad jag vet är samtliga universitets- och högskoleledningar anhängare av det formella obligatoriet. Uppsala studentkår, andra studentkårer och studentnationerna i Uppsala och Lund är alla för ett obligatorium på det sätt som jag här angett, trots vad som sägs i vissa motioner om motsatsen.
Jag hoppas att den utredning som i april lägger fram sina förslag om en modernisering av det så kallade obligatoriet kommer med genomförbara förslag. Jag utgår också från att den regering som sitter efter valet kan lägga fram ett väl genomarbetat förslag direkt till riksdagen så småningom. Jag är övertygad om att de som då kommer att hantera frågan kommer att upptäcka att det inte är det formella obligatoriet
per se
man behöver angripa utan hur det kan anpassas till den verklighet som råder i dag, att det i obligatoriet måste ges utrymme för en reell
exit
-möjlighet enligt Uppsalamodellen.
Herr talman! Av vad jag sagt framgår än en gång tydligt att jag inte anser att reservationen hanterar ärendet på rätt sätt, varför jag i omröstningen kommer att stödja utskottsmajoriteten.