Herr talman! De frågor angående föreningsfriheten som Axel Darvik tar upp är ju på olika sätt prövade, även av internationella organ. Man har funnit att den nuvarande ordningen i Sverige är väl förenlig med de här konventionerna.
Med detta sagt vill jag dock påtala att det jag föreslår är ju att man ska avskaffa det reella obligatoriet genom att ge en
exit
-möjlighet. Då har man det formella obligatoriet kvar. Orsaken är just att det är så oerhört viktigt, bland annat för att lösa studerandeinflytandefrågorna men även för den studentsociala verksamheten och annat, att studentkårer och studentnationer även fortsättningsvis kan vara utlöpare från universitetet eller högskolan och vara offentligrättsligt reglerade.
Jag förstår inte riktigt: Om man nu ger en
exit
-möjlighet så att alla frivilligt kan vara med eller inte vara med, vad återstår då egentligen av obligatoriedebatten? Jag kan bara se en enda anledning till att fortsättningsvis gräva ned sig i den, och det är om man på fullt allvar tycker att det ska finnas konkurrerande studentkårer som universitetsledningarna ska ha kontakt med. Och det vill jag säga: Samtliga universitet och högskolor är ju benhårt emot att behöva förhandla med väldigt många olika kårer som kommer till dem. De vill ha en samlad organisation på universitetet eller högskolan utifrån vilken ett studerandeinflytande kanaliseras.