Herr talman! Ibland förväntas man som riksdagsledamot anpassa sig och rösta med partiet i frågor som anses viktiga av ideologiska skäl. I frågan om kårobligatoriet, som förhoppningsvis kommer att avgöras i dag, väljer jag att avvika från partiets uppfattning för att i stället rösta för förslaget att bevara kårobligatoriet, en för Uppsala och för universitet och högskolor mycket viktig fråga.
Att som utskottsmajoriteten gör här föreslå en principiell avveckling av obligatoriet utan att veta hur skattefriheten ska säkerställas är i mina ögon djupt otillfredsställande. Jag känner ett ansvar för nationernas framtid i Uppsala. Går man till länder som Estland och Finland får vi veta att nationsväsendet där har blivit något helt annat än det är i Sverige. Jag vill inte att det ska bli så i Uppsala, min hemstad, vars invånare jag representerar i riksdagen och som har ett universitet med 35 000 studenter.
Jag tycker att det hade varit klädsamt om reservanterna i utbildningsutskottet hade kunnat invänta utredarens förslag. Det pågår en utredning som kostar ett antal skattekronor som tickar på. Om en månad kommer utredaren att presentera sina förslag. Jag tycker att det är ganska pinsamt att man inte har kunnat invänta detta. Det kanske är långtgående, radikala förslag som skulle säkerställa det som reservanterna egentligen eftersträvar och önskar sig.
Sammanfattningsvis, herr talman, anser jag att det finns goda argument för att bibehålla den nuvarande ordningen med obligatoriskt medlemskap i studentkårerna. Lösningen med obligatoriskt medlemskap är inte den bästa. Den dagen man har säkerställt bibehållen skattefrihet för nationerna, den dagen man har säkerställt studentinflytandet i konsistorium och styrelser på ett trovärdigt sätt kommer jag att vara den första som trycker på avskaffandeknappen i en sådan votering.
Den dagen är inte i dag. Därför kommer jag att rösta emot den reservationstext som har utarbetats av utbildningsutskottets miljöpartistiska och borgerliga ledamöter. Jag vill bevara nationerna för studenternas skull och för min hembygds skull.