Herr talman! I Kristdemokraternas Sverige är det civila samhället starkt. Det betyder att det finns ett rikt föreningsliv, ett stort socialt engagemang och ett betydande civilkurage där människor bryr sig. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet sätter ofta på ett felaktigt - jag skulle nästan vilja säga okunnigt - sätt likhetstecken mellan samhället och den offentliga sektorn. Men samhället är betydligt större än staten och betydligt större än den offentliga sektorn.
Samhället består av den ideella sektorn - eller som vi i denna debatt uttrycker det, det civila samhället - den privata sektorn och den offentliga sektorn. Var och en av dessa tre samhällssektorer har sina viktiga roller och uppgifter. De har olika drivkrafter och arbetssätt, och dem ska vi vara rädda om.
Det offentliga ska vara understödjande och kompletterande när inte marknaden fungerar av sig självt eller när eldsjälarnas engagemang inte räcker till för de insatser som behöver göras. Utan den privata sektorn, dit man räknar företag som ger jobb och betalar skatt, skulle vi inte ha råd med välfärden. Den offentliga sektorn får inte omöjliggöra eller försvåra för den ideella sektorn genom lagstiftning, beskattning eller andra åtgärder. Tvärtom måste uppgiften vara att underlätta, synliggöra och uppmuntra.
Herr talman! Det civila samhället och föreningsengagemanget utgör en betydande del av den svenska samhällsekonomin. Det civila samhället stärker demokratin och medborgarskapet. En ömsesidig respekt mellan det offentliga, det privata och den ideella sektorn är nödvändig i vårt samhälle, eftersom alla tre sektorer behövs.
I Sverige har vi en lång och rik tradition av att organisera oss. De klassiska folkrörelserna frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen kom för 100 år sedan att spela en avgörande folkhälsopolitisk och demokratisk roll för vårt samhälles utveckling. Utan deras framväxt och medvetna hållning hade vårt samhälle sett helt annorlunda ut än det gör i dag. Då hade man inte alls haft samma utveckling som vi sett. Vi får inte glömma bort att Sverige vid denna tid inte hade vare sig lika eller allmän rösträtt, herr talman. Det var i dessa rörelser som de demokratiska värderingarna grundlades.
Hur ser det då ut i dag? Vi har hört att det förändras. Vi ser ibland sviktande engagemang. Men Sverige är ett av de länder i världen som har flest ideellt engagerade medlemmar i föreningslivet. Ca 90 procent av befolkningen i vårt land är i dag medlemmar i en eller flera föreningar, och varannan svensk utför regelbundet ideellt arbete. Totalt beräknas att vi har drygt 200 000 ideella icke vinstdrivande föreningar, där ideella insatser utförs motsvarande 400 000 årliga heltidsjobb. Den ideella sektorn är dessutom en stor arbetsgivare med över 100 000 anställda som omsätter mer än 200 miljarder kronor. Statens bidrag till den ideella sektorn är 16 miljarder.
För mig som örebroare är det särskilt glädjande att Örebro förra året utsågs till den föreningsvänligaste kommunen i landet. Mer än 100 föreningar i Örebro har undertecknat en överenskommelse som har arbetats fram i dialogform med ett flertal åtaganden för Örebro kommun att leva upp till.
Kristdemokraterna och alliansregeringen vill stärka det civila samhällets möjligheter att göra människor mer delaktiga och engagerade i samhällsutvecklingen och välfärden. Regeringens ambition är att i dialog med föreningslivet förbättra villkoren för det civila samhället.
Den fria och självständiga idrottsrörelsen har enligt utskottets uppfattning en betydelsefull roll i vårt samhälle. Det har vi också hört många talare i dag understryka. Antalet medlemmar är över tre miljoner. Det folkliga engagemanget inom idrotten är således mycket stort, vilket är glädjande.
Herr talman! För att Sverige ska kunna behålla ett rikt föreningsliv krävs dock att byråkrati och politisk klåfingrighet hålls på avstånd. Om EU:s ministerråd i höst beslutar att ideella organisationer inte får undantas från unionens momsregler kommer det att slå hårt mot svenskt föreningsliv.
Därför är det glädjande att finansminister Anders Borg säger sig vara beredd att lägga in sitt veto mot EU-kommissionen. Men vi kristdemokrater är inte lugna förrän hotet mot att momsbelägga kyrkkaffet och fotbollsklubbarnas korvförsäljning är helt och hållet borta.
De verksamheter som drivs ideellt - jag tänker inte minst på second hand-butiker som drivs av kyrkor och hjälporganisationer och som frigör resurser för att hjälpa ett oräkneligt antal människor - ska inte beskattas utan uppskattas.
På samma sätt har vi kristdemokrater varit pådrivande för att människor ska kunna göra ett skatteavdrag för gåvor till ideella organisationer. Sedan årsskiftet får en privatperson som skänker 6 000 kronor till hjälporganisationer betala 1 500 kronor mindre i skatt. 27 organisationer är godkända som mottagare för att avdraget på 25 procent ska godkännas av Skatteverket. Reformen uppmuntrar människor att ge mer och skapar förutsättningar för ett starkare civilt samhälle.
Det var inte en dag för tidigt att Sverige som sista nation i Europa införde skatteavdrag för ideella gåvor. Men nu är det dags för nästa steg. Vi från Kristdemokraterna är inte nöjda. För att reformen ska få ett ännu starkare genomslag bör ideella organisationer i stort och inte bara hjälpverksamhet komma i fråga, samtidigt som nivån på skatteavdraget bör höjas. Dessutom bör även företag som vill stärka det civila samhället kunna få göra detta avdrag. Det är nödvändigt att vässa reformen för att på allvar uppmuntra det engagemang som läggs ned hos frivilligorganisationerna.
Som jag sade inledningsvis ska det offentliga understödja och komplettera eldsjälarnas engagemang. För Kristdemokraterna är ett starkt civilt samhälle lika med ett starkt Sverige.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i kulturutskottets betänkande och avslag på motionerna.