Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 5. Jag tänkte även säga några ord om motionen som den berör.
Bank-, försäkrings- och kreditupplysnings-frågor
Vi har nog alla sett programmet Lyxfällan . Här möter vi människor som lever över sina resurser, ofta unga vuxna med bristfällig förståelse för sin privatekonomi. De är ofta så skuldsatta att de ser det som sin sista utväg att medverka i ett nationellt tv-program för att få ekonomisk rådgivning och hjälp. Inte sällan har konsumtionskrediter, så kallade snabblån och sms-lån, försatt dem i denna desperata situation.
Dramaturgin i programmet är alltid densamma. Mot slutet av varje avsnitt lyckas deltagarna med nöd och näppe få ihop sin budget. Men det är långt ifrån representativt för hur det ser ut i verkligheten. Under 2014 inkom 56 641 snabblåneärenden till kronofogden. Det var en ökning från 2013 med nästan 7 500 ärenden. Det motsvarar en ökning på 15 procent.
Herr talman! Siffrorna talar sitt tydliga språk, och vi måste agera. Motionen jag föredrar har identifierat ett par problem, och med rätt åtgärder skulle vi kunna stävja denna destruktiva utveckling.
Finansinspektionen registrerar i dag namnen på företag som önskar erbjuda krediter. Man gör också vissa kontroller av lämplighet, men det krävs enbart tillstånd för företag som kombinerar utlåningsverksamhet av krediter med inlåningsverksamhet.
Det finns dock två typer av företag som myndigheten inte har samma tillsyn över. Det handlar om verksamheter som bedriver inlåning från allmänheten och företag som bedriver kreditgivning till konsumenter.
Finansinspektionen lämnade 2011 en rapport till dåvarande regering med huvudförslaget att allt tillsynsansvar för snabblån borde ligga på Finansinspektionen. Detta skedde i samband med antagandet av den nya konsumentkreditlagen, och det är tydligt, inte minst med tanke på ökningen av obetalda snabblån, att det är en bra idé. Många kreditföretag följer uppenbarligen inte konsumentkreditlagen.
Regeringen bör återkomma med ett förslag om att alla finansiella institutioner som erbjuder krediter till konsumenter ska stå under Finansinspektionens tillsyn. De företag som inte sköter sig ska således också kunna förlora sitt tillstånd.
I dag har kreditgivaren ett tydligt ansvar för att lämna information om den effektiva räntan. Kreditgivaren ska även göra en kreditprövning innan utbetalning ska ske. Enligt Konsumentverket, som granskat förfarandet, visar det sig att flera av bolagen som erbjuder snabblån brister i den mycket viktiga prövningen.
Av den anledningen är det nödvändigt att regeringen utreder införandet av ett heltäckande kreditregister med samtliga medborgares skulder för att förbättra företagens möjligheter till kreditprövning och minska risken för överskuldsättning. Kreditregistret måste givetvis vara uppbyggt så att varje enskild persons integritet skyddas och att företag inte kan använda sig av registret för fel ändamål.
Kreditgivare som på ett eller annat sätt brustit i sin kreditprövning bör rimligtvis heller inte kunna vända sig till Kronofogdemyndigheten för att driva in sin fordran.
Största ansvaret för en god etik i såväl marknadsföring som beviljande av kreditlån ligger självfallet hos kreditgivaren. Det är dock viktigt att det finns välfungerande konsumentvägledning för personer som behöver det. Det innebär att det alltid ska vara möjligt för en kredittagare att få stöd genom goda kontaktmöjligheter.
I detta anförande instämde Per Klarberg och Jimmy Ståhl (båda SD).