Herr talman! Jag tyckte att jag sa, Håkan Svenneling, att vi tycker att det är viktigt att man hittar en lösning. Vi har inte sagt att vi inte ska göra det. Tvärtom vill jag påstå att vårt betänkande i år är lite skarpare än förra året.
När det gäller en politisk lösning pratar vi om två utredningar, men den ena har inte lagt fram sitt slutbetänkande än. Vad är det annat än politik? Ligger det på någon annan nivå? Jag förstår inte vad Håkan Svenneling menar. Jag menar inte alls att bankerna helt och hållet ska få bestämma detta själva.
Dessutom ska jag rätta Håkan Svenneling på en punkt. Ett antal nischbanker är med och äger bankomaterna, så det är inte bara de fyra storbankerna.
Min huvudpoäng är att vi tycker att man måste prova alla metoder som man kan och sedan väga in det som framför allt fackförbunden har tagit upp vid ett flertal tillfällen, nämligen säkerheten. Den har man inte ägnat sig speciellt mycket åt i den här debatten, utan det viktigaste är att få ta ut kontanter. Hur säkerheten ska lösas är man inte särskilt tydlig med i de här debatterna. Det beklagar jag verkligen.
Det är där jag menar att vi måste vara öppna för nya och innovativa saker och titta på alternativ till att hantera över kassa på det sätt som det gjordes förr. Jag tycker ibland att det är som att man drömmer sig bort till en helt annan tid och inte är i nutid där det finns nya möjligheter och nya förutsättningar. Men det måste anpassas så att de människor som behöver använda banken och som har problem med det också ska kunna göra det.