Fru talman! Narkotikamissbruket är ett stort och
allvarligt problem som med all kraft som går att mo-
bilisera måste bekämpas på både nationell och inter-
nationell nivå. Speciellt allvarligt är narkotikans öka-
de utbredning bland de yngre.
Samtidigt tror jag att det är viktigt att konstatera
att en stor majoritet bland ungdomen i Sverige tar
avstånd från narkotikabruk och drogkultur. Det är
bara en liten andel av våra tonåringar som på något
sätt personligen har kommit i direkt kontakt med
droger. Det är angeläget att ha den bilden klar för sig,
framför allt därför att ungdomarna själva inte skall
förledas att tro att de avviker från mängden om de tar
avstånd från bruket av narkotika och droger över
huvud taget. Den dominerande trenden bland våra
ungdomar är fortfarande, dess bättre, en restriktiv och
avvisande hållning till narkotikan.
Det måste också vara en av huvuduppgifterna för
narkotikapolitiken att få varje generation unga att ta
avstånd från bruket av narkotika och andra droger.
Genom en kombination av förebyggande insatser och
tidiga och kraftfulla åtgärder i form av vård och be-
handling för dem som redan råkat illa ut måste målet
vara ett narkotikafritt samhälle. Detta måste också
vara vägledande för Sveriges arbete och engagemang
på det internationella planet, inte minst inom ramen
för det europeiska samarbetet.
Det är därför, fru talman, utomordentligt tillfreds-
ställande att vi på det här sättet i och med vårt betän-
kande kan manifestera den stora politiska enighet och
den nationella uppslutning som finns bakom svensk
narkotikapolitik.
Sveriges politik mot narkotika och andra droger
har i ett internationellt perspektiv varit, och är fortfa-
rande, mycket framgångsrik. Det är säkert också en
del av förklaringen till att vi i Sverige i så hög grad
har förskonats från de narkotikaliberala tendenser som
gjort sig hörda på många håll i Europa.
Genom att i verkligheten visa att det går att be-
kämpa narkotikamissbruket har vi lyckats undvika
den defaitistiska hållning till problemet ur vilken de
narkotikaliberala krafterna på olika håll i världen har
vuxit fram.
För Sverige som nation måste det inom ramen för
det europeiska samarbetet vara ett oeftergivligt krav
att få fortsätta att driva den narkotikapolitik som, som
vi har visat, ger ett gott resultat. Det är därför, fru
talman, angeläget att resultatet av vår narkotikapolitik
ställs mot resultatet av den liberala lagstiftning som
tillämpas i vissa av EU:s medlemsländer. Vid en
sådan jämförelse skulle det, det är jag övertygad om,
framgå att den svenska narkotikapolitiken är en bättre
grund att bygga på jämfört med de narkotikaliberala
experiment i olika former som prövats här och var i
Europa.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till hem-
ställan i socialutskottets betänkande.