Fru talman! För oss i Miljöpartiet känns det
mycket tillfredsställande att vi har kunnat enas i den
här viktiga frågan, att vi alla vill arbeta för ett narko-
tikafritt samhälle, att vi alla tillsammans vill motarbe-
ta de krafter som talar för legalisering av narkotika
och för en liberalare narkotikapolitik.
På det här området måste vi arbeta tillsammans.
Jag hoppas att det här betänkandet kan vara ett start-
skott för ett utvidgat samarbete.
Fru talman! Även om de flesta aldrig använt nar-
kotika eller aldrig skulle kunna tänka sig att pröva,
finns det all anledning att känna stor oro inför ut-
vecklingen och över de rapporter som talar om att
priserna sjunker därför att tillgången på narkotika är
så stor. Även om vi aldrig kan hindra inflödet över
gränserna måste vi ändå göra vad vi kan för att brom-
sa inflödet.
Det känns skrämmande att läsa de rapporter som
berättar att många ungdomar trots allt har narkotikaer-
farenhet. Högsta siffran hittar vi i Malmö, där 13 % i
årskurs 9 har sådana erfarenheter. När det gäller nar-
kotikaerfarenheter bland mönstrade ligger även där
Malmö i topp. Av kontrollgruppen har 27 % använt
narkotika någon gång. Det är en stor fara att så många
provar. Vad som för mig är uppseendeväckande är att
så många av de mönstrade har erbjudits narkotika.
Hela 59 % har någon gång erbjudits narkotika.
När jag ser de här siffrorna är jag övertygad om
att vi måste öka informationsinsatserna. Vi måste
skapa en attitydförändring så att narkotikaförsäljning,
överlåtelse av narkotika och narkotikainnehav uppfat-
tas som ett allvarligt brott. Ett allvarligt brott anmäls
ju. Förmodligen är det så i dag att det inte uppfattas
som ett allvarligt brott. Det gör att narkotikaförsäljar-
na kan känna sig rätt trygga när de bjuder ut sina
varor. Det är en viktig sak att ändra på.
Fru talman! Vi måste också vara lyhörda för de
förändringar som sker inom narkotikaområdet och
fatta snabba beslut om det behövs för att hindra
eventuellt negativ utveckling när det gäller narkoti-
kaspridningen. Jag är rädd att vi i dag många gånger
har för låg beredskap och att åtgärderna kommer
sakta. De första varningssignalerna om rökheroin kom
1989 från svenska agenter i Fjärran Östern. De kände
sig upprörda, för de sade att politikerna i Sverige inte
tar varningarna på allvar. Nu har vi en sådan utveck-
ling av rökheroinet som vi för många år sedan fick
varningssignaler om.
För en vecka sedan fick några av oss riksdagsle-
damöter information om ett nytt sätt att sälja partyd-
roger till ungdomar i England. Man säljer ett kuvert
innehållande ecstasy och rökheroin. Eftersom man
blir mycket uppskruvad av ecstasy använder man
sedan rökheroinet för att få en dämpande effekt. I det
sammanhanget ges också ett sken av att rökheroinet är
mindre farligt än att injicera - många tar ju väldigt
starkt avstånd från att injicera.
Vi måste se till att det finns bra information för att
motverka nyetablering av narkomaner. Men vi måste
också se till att ge dem som vill ta sig ur narkotikabe-
roendet en chans. Nyligen träffade Ragnhild Pohanka
och jag en kvinna som sitter i häktet för narkoti-
kabrott. Hon ville ta sig ur narkotikaberoende men
berättade att det var väldigt svårt. När man släpps ut
från fängelse går man ofta ut med en kasse med sina
tillhörigheter och några hundralappar i fickan. Då är
inte chanserna så stora. Då vänder man oftast tillbaka
till de gamla kamraterna, till det gamla gänget. Där
kan man få mat och husrum. Då finns det inte mycket
att välja på.
Det finns också många som får hjälp. I måndags
besökte jag ett projekt i Härnösand där man gav me-
ningsfullt arbete åt många som var missbrukare och
som i vissa fall kom från fängelsemiljö. Vi måste
hjälpas åt för att bli bättre på det här området.
Fru talman! Miljöpartiet deltar gärna i ett samar-
bete över alla partigränser när det gäller att agera mot
narkotikan. Med detta yrkar jag bifall till utskottets
hemställan.