Herr talman! Dagens första handsprit. Det lär bli mer ett antal gånger under dagen, om man säger så. Men så ska det vara, och det är det minsta man kan göra.
Jag har konstaterat att Elisabeth Svantesson har ett genuint intresse för att det ska läggas fram olika reformer för att rädda företag. Det är ju väldigt bra. Men jag kan tyvärr också konstatera att det verkar finnas ett genuint intresse för att samtidigt försämra för arbetare och dem som blir sjuka.
När jag tittar på Moderaternas budgetmotion ser jag att de sjuka ska ha både sänkt ersättning och fler karensdagar. De ska också ha högre skatt för att de blir sjuka.
Jag vet inte vilken värld Moderaterna lever i. Jag har under flera år sett, och jag tror att de allra flesta i samhället har sett, att människor far väldigt illa i den här sjukförsäkringen. Avslagen ökade med 40 procent i år - 40 procent. Samtidigt vet vi att många får avslag vid den så kallade 180-dagarsgränsen. Det är då man ska prövas mot hela arbetsmarknaden. Jag vet människor som ligger hemma med neddragna gardiner, som inte kan röra sig, som är helt utslagna men av Försäkringskassan bedöms kunna gå ut och ta ett arbete på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen säger att det är omöjligt. Moderaterna säger att det är möjligt. Jag undrar varför. Varför ska man plåga människor som redan lever i en utsatt situation med att också ta bort deras ekonomiska trygghet?
Samma sak med a-kassan - en pappersarbetare som förlorar jobbet eller en annan person som förlorar jobbet ska få högst 20 000 kronor före skatt i a-kassa om Moderaterna får bestämma. Det är ungefär 14 000 kronor efter skatt. Jag vet inte hur Elisabeth Svantesson tror att det är att leva på de inkomstnivåerna och ha familj, klara av hyra och mat och låta barnen leva det liv de tidigare har levt. Dessutom ska den här personen betala högre skatt än när den arbetade.
Varför har Moderaterna ett sådant genuint intresse för att slå på dem som är ekonomiskt utsatta?