Herr talman! Det verkar av allt att döma som om vi får leva med den här pandemin ytterligare en stund. Det ställer ganska höga krav, inte minst på regeringen men även på oss i finansutskottet - i vart fall i de delar som faller inom vårt kompetensområde.
Att det offentliga samhället, inte minst kommuner och regioner, har förmåga att lösa sina uppgifter och uppdrag är givetvis avhängigt de resurser man kan ta i anspråk. Tyvärr kunde vi ju se även innan pandemin slog till hur regeringens politik ledde till en urholkning av just kommunernas och regionernas resurser. Man belastar dem med fler uppgifter, mottagande av nyanlända migranter, exempelvis, utan att samtidigt skjuta till korresponderande resurser för att lösa de uppgifterna.
Resultatet blir att utgifterna växer mer än intäkterna. Detta är, som jag tror att många förstår, i längden inte någon hållbar ordning. Denna ordning behöver snarast inverteras, det vill säga vi behöver öka resurserna genom högre tillskott till det kommunala utjämningssystemet, exempelvis, samtidigt som vi tar bort sådana uppgifter som inte är prioriterade, exempelvis mottagande av nyanlända. Lagkrav på att tillhandahålla modersmålsundervisning är ett annat exempel.
Att vi stod tämligen oförberedda för denna kris visste ju alla redan innan. Skillnaden var att medan ett parti, Sverigedemokraterna, före denna kris påpekade vikten av inte bara militär utan även civil beredskap var övriga partier mer eller mindre likgiltiga. Det är i och för sig positivt att även andra partier börjar låta mer som Sverigedemokraterna i denna fråga, men det är fortfarande så att förmågan att upprätthålla grundläggande beredskap såklart hänger ihop med frågan om ekonomiska resurser.
Herr talman! Utvecklingen av pandemin och utvecklingen av ekonomin verkar av kanske uppenbara, naturliga skäl hänga ganska intimt ihop. När vi ser den utveckling som sker just nu vad gäller viruset och smittspridningen ser i alla fall jag stora behov av att stärka näringslivet och hjälpa företagarna.
Jag tror för egen del att det är bättre om vi politiker i alla fall försöker måla med lite bredare penseldrag, med generella stödåtgärder. Ju mer kirurgisk precision vi försöker ägna oss åt, desto större är risken för att vi antingen missar det som ligger precis vid sidan av eller, i värsta fall, till och med skapar problem som är större än dem vi försöker lösa.
Vi kan ta som exempel det som Sverigedemokraterna föreslår: ganska omfattande lättnader i arbetsgivaravgiften och egenavgiften. Det är en åtgärd som är enkel och begriplig. Man behöver inget särskilt ansökningsförfarande. Det behövs ingen ytterligare kontrollmyndighet och inga nya system som inte redan finns på plats. Och det är något som gynnar alla. Tillfälliga lättnader i arbetsgivar- och egenavgifterna motsvarande 23,3 miljarder kronor under första halvåret 2021 tror jag alltså kommer att vara en synnerligen välkommen åtgärd bland företagarna. Det kan vara skillnaden mellan konkurs och inte konkurs eller mellan nedskärningar och inga nedskärningar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2021 - rambeslutet
Detta är en kostnad på kort sikt, ja. Men det kan på så lite som ett eller ett par års sikt visa sig vara en investering, med hög avkastning dessutom. Jag råkar gilla hög avkastning.
För mig, herr talman, är regeringens tämligen flagranta avsaknad av agerande inom rättspolitiken helt obegriplig. Ni säger ofta själva att ni har varit naiva - ni såg det inte komma och så vidare. Och så är det säkert i och för sig; det stämmer nog. Men jag undrar om det ens räcker som förklaring. Jag undrar om ni kanske inte bara är naiva utan också fullständigt likgiltiga. Hur är det möjligt, på någon nivå, att vara nöjd med en ordning där man inte utvisar grova våldtäktsmän och mördare? Jag fattar inte det.
Jag anser, herr talman, att vi nu ska använda den här krisen för att investera, med råge, i rättsväsendet. Det gör vi för att det behövs, såklart. Men vi kan också göra det på ett sätt som stimulerar jobb och sysselsättning, genom ordentliga infrastrukturinvesteringar i kriminalvården, kortsiktiga såväl som långsiktiga, för att lösa kapacitetsbristen, som Socialdemokraterna helt enkelt struntar i.
Vi vill se fler poliser, bättre betalda poliser, betald polisutbildning för att attrahera fler att söka sig till yrket samt 5 000 statligt finansierade ordningsvakter som, under polisens befäl, kan hjälpa till att avlasta polisen. I Sverigedemokraternas budgetalternativ läggs nästa år 11,2 miljarder kronor mer på rättsväsendet än i regeringens budget. Detta är vad som behövs, inte i första hand för att det är särskilt kul utan för att Socialdemokraterna inte har tagit ansvar.
Då är frågan, herr talman: Hur finansierar man detta? Det korta svaret är egentligen att det gör vi inte. Vi lånar - ökar statsskulden. Det är rätt att göra detta. Det enskilt största syftet, som jag ser det, med att ha en låg offentlig skuldsättning i "vanliga tider", om jag får uttrycka mig så, är att ha en hög grad av handlingsfrihet, eller en stor aktionsradie, om man så vill, i lite mer ovanliga tider.
Men då gäller det också att på lite sikt ha en plan för hur man kommer tillbaka till en låg skuldsättning, om inte annat för att vara redo och ha en hög grad av handlingsfrihet nästa gång någon olycka faller över oss. Nästa gång kanske det handlar om en ny kinesisk farsot eller, troligare, något helt annat - börskrasch, oljekris, terroristattack, krig i Mellanöstern eller helt enkelt att Kim Jong Un har en dålig dag på jobbet. Oavsett vad det handlar om gäller att ju lägre offentlig skuldsättning, desto högre nivå av handlingsfrihet.
Nu har vi i dag och vid eftermiddagens votering framför oss en budget för ett år, 2021, och inriktningen för två år, 2022 och 2023. Vi ser klart och tydligt i Sverigedemokraternas reservation nummer 2, som jag förresten vill passa på att yrka bifall till, herr talman, att vi har just en sådan plan. Senast 2025 ska vi vara tillbaka i nivå med skuldankaret, det vill säga en offentlig skuldsättning på 35 procent i relation till bnp, givetvis.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2021 - rambeslutet
Har man detta som plan eller målsättning måste man prioritera. Vi kan inte ha en kris här på hemmaplan och samtidigt ta de svenska skattebetalarnas pengar och ge bort dem i massiva bidragspaket till andra EU-länder, som decennium efter decennium gravt har misskött sina egna ekonomier. Det funkar inte.
Vi kan heller inte ta de svenska skattebetalarnas pengar och ge bort dem till mer eller mindre korrupta regimer på andra sidan jordklotet i form av världens högsta bistånd. Det funkar inte.
Vi behöver välja. Det är bara fantasipolitiker från fantasipartier - tyvärr finns det ett par sådana i den här kammaren - som infantilt nog insisterar på att vi kan göra både och. Vi måste välja - vi väljer Sverige först.