Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslagen i finansutskottets betänkande nr 18.
Jag ska kommentera en del av de synpunkter som dels har framförts i debatten, dels finns i reservationerna.
Betänkandet avser ett 20-tal motionsyrkanden som rör bank-, kreditupplysnings- och inkassofrågor som har väckts under den allmänna motionsperioden. Utskottet avstyrker alla yrkanden, huvudsakligen med hänvisning till pågående beredning eller utredningar inom de områden som yrkanden berör.
Det innebär inte att majoriteten inte delar motionärernas uppfattning att det är viktiga frågor. Efter att ha lyssnat med personer som är insatta i den beredning som pågår och de utredningar som görs framför allt när det gäller överskuldsattas situation tror jag att jag kan säga att många av de synpunkter och yrkanden som framförs i motionerna sannolikt kommer att tillgodoses i de förslag som så småningom läggs på riksdagens bord. Det gäller inte minst de så kallade evighetsgäldenärerna.
Regeringen tillsatte, som sades tidigare, i april 2007 en utredningsman med uppdrag att bland annat se över situationen för de överskuldsatta. Det är en omfattande utredning som ska komma med förslag på en helt ny insolvenslagstiftning som i sig är mycket mer omfattande än enbart frågan om de överskuldsatta personernas situation. Det är frågor som rör företagsrekonstruktioner, ackord, skuldavskrivning etcetera som alternativ till konkurs.
Utredaren kommer att lämna ett delbetänkande redan i sommar. Sannolikt kommer frågan om de överskuldsatta personernas situation att kvarstå efter det delbetänkandet.
Jag vill kort kommentera Upplysningscentralens verksamhet. I alla andra sammanhang som rör finansmarknaden ställs alltid kravet på genomskinlighet och transparens, det vill säga att alla parter i en finansiell transaktion ska ha så mycket information som möjligt om motparten. När det gäller kreditgivaren, det vill säga banken, kan det översättas som att kreditgivaren så långt det är möjligt ska veta vilken betalningsförmåga kredittagaren har.
Det finns en brist på balans i debatten kring just Upplysningscentralens och inkassoföretagens verksamhet som jag tycker att man borde fundera över. Är ambitionen att kreditgivarna, det vill säga bankerna, ska ha så mycket information som möjligt om kredittagarnas möjligheter att betala tillbaka sina lån, då måste det också finnas möjlighet att samla in information om kredittagarnas, låntagarnas, beteende i tidigare situationer men också till exempel när det gäller att betala sina räkningar annars bryter detta synsätt helt och hållet mot alla andra krav som vi ställer när vi talar om transparens inom den finansiella sektorn.
Däremot kan man naturligtvis diskutera frågor om hur länge som denna information ska finnas kvar och hur långt ned i belopp den ska gå och en del andra frågor. Men man får inte tappa fokus på det viktiga. Upplysningscentralens verksamhet syftar till att ge kreditgivare och kredittagare information om betalningsförmåga.
På samma sätt kan man också se inkassoföretagens verksamhet. Om man drastiskt förändrar möjligheterna att driva in förfallna och ej betalda krediter kommer detta med säkerhet också att påverka kreditgivarnas vilja att lämna krediter. Det finns en balans mellan kreditgivningen och möjligheten att driva in krediter, vilket jag också är övertygad om att denna utredningsman kommer att titta speciellt på. Kan man inte driva in de krediter som förfaller innebär det också att tillgången till krediter kommer att minska för personer med tveksam eller sämre betalningsförmåga. Jag vet att utredningsmannen tittar speciellt på detta.
Frågan om kreditprövning och kreditupplysning har aktualiserats i tre olika motioner, och de bereds alla inom Justitiedepartementet. Jag vill också påpeka att dessa frågor har beretts sedan 2001, och jag är övertygad om att den fortsatta beredningen, precis som finansutskottet säger i sitt betänkande, kommer att slutföras utan dröjsmål. Det gäller inte minst frågan om lagrade betalningsanmärkningar hos Upplysningscentralen. I det sammanhanget kan jag nämna att regeringen redan har aktualiserat frågan om lagring av felaktiga betalningsanmärkningar.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag också notera att motionen om statens delägande av OMX och Stockholmsbörsen lösts genom marknadens försorg, det vill säga genom försäljningen av samtliga aktier till Nasdaq OMX Group.