Fru talman! Jag kan börja med frågan om transparens i fråga om Upplysningscentralen. Jag förstår syftet med Lars Elindersons argumentation där. Men denna transparens borde i allra högsta grad vara ömsesidig så att en gäldenär ska ha möjligheter att bli behandlad på ett tillbörligt sätt av Upplysningscentralen. Klara felaktigheter måste rättas till, och osakliga skäl till att någon finns med hos Upplysningscentralen ska tas bort för att en betalningsanmärkning inte ska kunna användas mot en konsument som vill få en kredit. Den här transparensen måste, som sagt var, vara ömsesidig.
Lars Elinderson talar också om balansen mellan kreditgivare, alltså fordringsägare, och gäldenärer, alltså låntagare. Alla vi som företräder de överskuldsatta i fråga om deras livsvillkor och situation hävdar med bestämdhet, utifrån den analys som vi gör av verkligheten, att denna obalans är så stor till fordringsägarnas fördel. Här står Lars Elinderson och försvarar kreditgivarens rätt att säkra sin trygghet och talar ytterligare för denna obalans. Det är något som vi ständigt lever med när vi försöker diskutera denna fråga även i civilutskottet. Utredningsmannen Jan Ertsborn är ledamot för Folkpartiet i civilutskottet, och det är bra att jag kan diskutera detta med Lars Elinderson här nu i stället.
Jag undrar om Lars Elinderson inte ser att denna obalans är till gäldenärens nackdel och att vi behöver en starkare lagstiftning som skyddar gäldenären.