Fru talman! Vi socialdemokrater har inte några reservationer i detta ärende. Vi har dock lämnat ett särskilt yttrande som jag snart ska återkomma till.
Det har väckts ett antal motioner som tar upp mycket angelägna frågor. Jag vill kommentera några av dem.
När det gäller banktillgängligheten anser vi att alla människor ska ha tillgång till bankers grundläggande tjänster, som rätten till ett eget konto. Det finns en lag om insättningsgaranti som fastställer att bankerna är skyldiga att ta emot insättningar av alla. Det finns undantag om det finns misstanke om penningtvätt eller om kunden tidigare har varit ohederlig mot banken och så vidare.
Länsstyrelserna ska ju få i uppdrag att bevaka utvecklingen av tillgången till grundläggande betaltjänster. Det är bra.
Vi socialdemokrater vill understryka att vi anser att det är oacceptabelt att vissa grupper av människor inte har rätt till ett eget bankkonto. Ofta är det redan socialt utsatta personer som drabbas, vilket leder till att situationen för dem förvärras.
Vi kommer att följa utvecklingen för att se att tillgängligheten inte försämras. Länsstyrelserna kommer att få en viktig roll att spela. Vi ska nogsamt följa deras arbete med denna fråga.
Fru talman! Det andra område som jag vill kommentera är lagstiftningen för långivare och kreditinstitut.
I vårt samhälle finns det i dag stora grupper som inte uppfyller de krav som ställs från banker och andra vanliga kreditinstitut för att man ska få ett lån. Därför finns det en stor marknad för långivare som erbjuder lån utan säkerhet och till skyhöga räntor. För många människor är dessa långivare den enda möjligheten att låna pengar, och många hamnar i skuldfällor som är näst intill omöjliga att ta sig ur.
Vi kan dagligen ta del av larmrapporter om att denna marknad breder ut sig och att olika former av reklam lockar allt fler att ta dessa lån. Många av våra ungdomar lockas av de snabba sms-lånen. Det är en utveckling som inte får fortsätta.
På Justitiedepartementet pågår nu en beredning av konsumentkreditlagen där man bland annat ska se över sms-lånen, och vi utgår ifrån att regeringen skyndsamt tar sig an denna fråga.
Vi har inte råd med att en stor grupp människor riskerar att fastna i skuldfällor, vilket förutom personliga tragedier också kan innebära stora kostnader för samhället som på ett eller annat sätt måste hjälpa dessa skuldsatta människor.
Fru talman! Till sist vill jag lyfta fram vårt särskilda yttrande.
Regeringen tillsatte våren 2007 en utredning som bland annat fick i uppdrag att se över situationen för så kallade evighetsgäldenärer, det vill säga människor som är överskuldsatta. Vi socialdemokrater tycker att det är bra att en utredning är tillsatt men anser att uppdraget till utredaren är alltför snävt avgränsat och att risken är att frågor av stor betydelse för dem som är överskuldsatta därför kommer att förbli olösta.
Vi föreslog ett tilläggsdirektiv till utredningen i utskottet men fick inte gehör för det hos majoriteten. Därför lämnar vi ett särskilt yttrande där vi pekar på de problem som finns.
Fru talman! Då vi inte fick utskottets gehör vänder jag mig från talarstolen direkt till utredaren med förhoppningen att denne i sin vishet är mer lyhörd än utskottet.
Vi kan se att inkassobolagen de senaste åren tillämpar en allt aggressivare indrivningsmetod, vilket bland annat har uppmärksammats av Konsumentverket. Det finns också ett samband mellan överskuldsättning och inkassokostnader. En från början liten skuld kan växa sig mycket stor genom att påminnelse- och förseningsavgifter läggs på varandra under inkassoprocessens gång.
Vi anser att det viktiga sambandet mellan överskuldsättning och inkassoregelverket borde ha uppmärksammats i direktiven till utredningen. Ändrade regler för inkassoverksamhet kan medverka till att förbättra situationen för de människor som redan har hamnat i skuldfällor och förebygga att överskuldsättningen ökar.
Utredaren borde därför ha fått i uppdrag att se över hur inkassobolagen tillämpar det gällande regelverket och föreslå förändringar som kan hjälpa till att minska överskuldsättningen.
En fråga som borde ha analyserats i detta sammanhang är om uttag av förseningsavgifter ska medges så snart skulden har förfallit eller om en tidsfrist på till exempel en vecka efter förfallodagen bör införas.
En annan angelägen fråga är om både försenings- och påminnelseavgift ska få debiteras för samma skuld och om inkassobolagen tillämpar det gällande regelverket korrekt i sin indrivningsverksamhet.
Fru talman! Som jag tidigare sade hoppas jag att utredaren tar del av våra synpunkter. Vi kommer naturligtvis att ingående ta del av utredningen och följa situationen för de överskuldsatta i samhället.
(Applåder)
I detta anförande instämde Egon Frid (v).