Herr talman! Jag tror nog att alla medlemsländer i EU i dag skulle säga att vi har tagit på oss ledartröjan när det gäller östliga partnerskapet. Det är vi som har drivit på. Det är vi som har lagt fram texter, och det är vi som har förhandlat med andra länder hela tiden i den här processen.
Vi diskuterar just nu hur vi tar det vidare, hur vi ser till att det här inte tillåts försvinna i bakgrunden, hur vi formulerar det så att det förblir aktuellt också för de länder som just nu rör sig i en annan riktning. Tre av länderna i östliga partnerskapet går ju i fel riktning, kan man säga, och närmar sig snarare Ryssland. Hur ser vi till att vi håller kvar tanken och perspektivet att få komma närmare EU som en motiverande kraft när det gäller reformerna?
Jag tror att ni kan fråga vem ni vill, så vet de att det är vi som har insisterat på att vi ska behålla eller helst förstärka skrivningarna, både under det möte som nyss har varit och framöver. Vi har alltså redan tagit på oss en sådan ledartröja, och vi ämnar behålla den på och driva på med andra, likasinnade länder.
När det handlar om migrationen följer EU också två spår. Det ena är att försöka se till att vi får en så gedigen folkrättslig grund som möjligt. Naturligtvis duger en inbjudan från Libyen såväl som ett mandat från FN:s säkerhetsråd. Helst skulle vi vilja se både och - att det är väl förankrat i Libyen och att det även finns en diskussion i säkerhetsrådet. Men vi kan också hamna i ett läge där en säkerhetsrådsresolution blockeras av något land.