Herr talman! Det fanns ganska mycket som jag reagerade på i anförandet från Kerstin Lundgren och Centerpartiet. Jag tänkte fokusera på utvidgningen av Europeiska unionen, inte minst därför att jag på grund av reglerna i kammaren aldrig fick någon möjlighet att begära replik på Socialdemokraterna.
Om man försvarar utvidgningen försvarar man trots allt också ett minskat inflytande från Sveriges sida i EU. Man försvarar också den inställning man har sjösatt här i Sveriges riksdag: att Sverige ska betala en oerhört stor avgift till Europeiska unionen. De två länder som Pyry Niemi från Socialdemokraterna nämnde tidigare i sitt huvudanförande, som Kerstin Lundgren deklarerade att hon står bakom, är Turkiet och Ukraina. Det är två fattiga länder. För Ukrainas del handlar det om en bnp per capita som är en tolftedel av Sveriges. För Turkiets del handlar det om en bnp per capita som motsvarar ungefär en fjärdedel av Sveriges.
Detta är stora länder. För Ukrainas del handlar det om 45 miljoner människor. Turkiet är inte ens geografiskt placerat i Europa - bara 3 procent av landets yta ligger där. I Turkiet bor 75 miljoner människor. Detta medför att Sverige med dagens ekonomiska fördelningssystem i EU kommer att få betala en EU-avgift som är mycket större än den EU-avgift vi har i dag. Är det verkligen värt priset för att få med de här länderna att ständigt minska vårt eget inflytande i vårt eget land och samtidigt tvingas betala för det?