Herr talman! Dessvärre tror jag att det är sant. Det är de som redan är fattiga och väldigt utsatta som drabbas hårdast i en kris. Det som kommer sedan i form av politiska kriser är ett utslag av detta. Människor ser att det inte räcker vad ett enskilt medlemsland gör eller vad EU gör. Man är missnöjd med insatserna, för de ger inte jobb eller trygghet, ger inte allt det som utlovats. Det är verkligen en läxa för våra system.
Jag är lite försiktigare med att säga att det här är EU:s fel. Det EU har gjort är först och främst att ålägga alla medlemsländer att upprätta nationella strategier när det gäller romernas situation, antiziganism och annat och dessutom se till att det finns avsevärda resurser avsatta.
De medlemsländer som främst är berörda måste nu jobba med diskrimineringen och inställningen till den romska befolkningen i sina länder och systematiskt ta sig an det som på sikt kan förändra dess situation. Det har att göra med utbildning. Hur ska man någonsin kunna förändra situationen om människor inte ens får grundläggande utbildning? Framför allt behöver de hus och möjligheter till hälsovård. Vi måste investera i barnen.
Det är klart att vi inte vill acceptera en situation med en permanent underklass som sitter och tigger på våra gator här också. Det kan inte vara acceptabelt. Vi måste fortsätta att trycka på ursprungsländerna för att se till att de fullt ut tar sitt ansvar. Vi måste göra det i dialog, och vi måste fortsätta att jobba inom EU. Det vi kan förbättra där ska vi absolut följa upp. Men jag menar att ansvaret måste ligga där det är i dag - även på medlemsländernas regeringar.