Herr talman! Nu ska vi debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande
Övergripande miljöfrågor
. Det kan låta spännande och framåtsyftande, men det handlar om 30 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden som samtliga avstyrks. Det handlar alltså inte om att behandla skarpa åtgärder och förslag från regeringen om hur vi ska nå de 16 miljömålen.
Vi fick en uppföljning av miljömålen på ett seminarium med Miljömålsrådet för ett par veckor sedan. Vi fick möjlighet att ställa frågor till föreläsarna, men det handlade inte alls om att föreslå skarpa åtgärder.
Miljömålsrådet hade valt att kalla rapporten
I halvtid
. I rapportens inledning kan man läsa att samma bedömning görs nu som 2008 då den fördjupade utvärderingen med titeln
Nu är det bråttom
lämnades. Den borde antagligen formuleras: Nu är det ännu mer bråttom. Vidare kan man läsa i rapporten att det krävs politisk beslutskraft och att fler åtgärder genomförs om våra barn och barnbarn ska få det samhälle vi vill ge dem. Detta tycks inte bekymra högerregeringen. Tempot är inte tillräckligt för att nå miljökvalitetsmålen.
Jag tror att många med mig blev minst sagt förvånade i morse när de vaknade till nyheterna och hörde statsministern i en intervju i USA. Han sade att det begärs något av USA som de inte kan genomföra eftersom förslaget om bindande avtal inte går igenom i kongressen. Han fortsatte med att säga att det är på tiden att komma med realistiska förslag. Var är ledartröjan nu? Jag såg att han hade fått en baskettröja. Är det den som ledartröjan har bytts ut mot? Detta anses alltså vara de krav som kan ställas på ett land som toppar listan över mängden utsläpp per capita. Det är alltså inte längre vad naturen tål utifrån vetenskaplig forskning utan vad kongressen i USA orkar med att besluta om som ska vara vägledande för Sveriges statsminister och EU.
Här hemma i Sverige handlar det om att ta hänsyn till vad den sittande högerregeringen bedömer som samhällsekonomiskt realistiskt, det vill säga att fjärma sig långt från miljömålssystemets ursprungliga intentioner. Detta sker i en tid då de senaste tre åren har präglats av ett utökat engagemang från människor och organisationer. Detta gäller inte enbart i Sverige utan också i andra länder, till exempel i Australien, i Japan och till och med i Ryssland.
Riksdagens och regeringens möjligheter att fatta viktiga miljöpolitiska beslut är större än på många år. Det gäller även möjligheten att åstadkomma globala överenskommelser med bindande avtal.
Fru talman! Det är därför särskilt beklagligt att vi med nuvarande riksdagsmajoritet får vänta ändå fram till 2014 på nästa fördjupade utvärdering av miljöarbetet. Om vi får tro statsministern blir det inte heller något bindande avtal på klimatområdet i Köpenhamn. Slutsatsen blir att det är dags att byta regering och därmed också statsminister.
Miljömålsrådets uppföljning av arbetet med att nå miljömålen visar som sagt att stora utmaningar återstår. Vi socialdemokrater anser därför att det behövs ytterligare åtgärder och tydligare styrmedel på nationell nivå för att miljön och människors hälsa ska utvecklas i positiv riktning så att man om möjligt kan nå de av riksdagen uppsatta miljökvalitetsmålen till 2020.
Det är uppenbart att marknadsekonomin i kombination med frivilliga lösningar och avtal inte löser miljöproblemen. Vi anser att det krävs att staten tar ett stort ansvar för att finna verksamma styrinstrument för att minska miljöproblemen. De verksamma instrument som regeringen och riksdagen förfogar över är bland annat lagstiftning och ekonomiska styrmedel, så kallade piskor och morötter.
Politik och marknad måste samverka på ett bättre sätt. Marknaden klarar inte ensam denna utmaning. Med rätt satsningar på miljöområdet kommer också fler jobb, så kallade gröna jobb. Det kan handla om kommersialisering av miljöteknik, upprustning av miljonprogramsområden, utfasning av bensindrivna bilar, investeringar i järnvägsnätet, satsningar på förnybar energi med mera. Det är därför helt nödvändigt att regeringen gör en översyn och tar fram en strategi för att ytterligare skärpa miljölagstiftningen samt inventerar och analyserar nya ekonomiska styrmedel på miljöpolitikens område.
Staten måste ta ett större ansvar för att vår miljö ska utvecklas i positiv riktning. Det är bevisligen dyrare att inte göra omställningar än att göra dem. Detta framkommer både när det handlar om uträkningar när det gäller klimatomställning och på andra områden, som till exempel kemikalieområdet. Det kom man fram till när beslutet om Reach fattades på EU-nivå.
Det finns alltså flera områden som tydligt visar att det lönar sig att satsa. Det är bevisligen bråttom. Därför är det viktigt att ha en hög ambitionsnivå. Men det räcker inte med att säga att man har en hög ambitionsnivå, utan man måste också se till att det blir praktisk politik. Det är det vi väntar på. Vi väntar på praktisk politik och fler åtgärder.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 3.
I detta anförande instämde Roland Bäckman, Ann-Kristine Johansson, Jan-Olof Larsson och Helén Pettersson i Umeå (alla s).