Fru talman! Ärade ledamöter av riksdagens miljö- och jordbruksutskott och övriga åhörare! Jag kommer att vara ganska kortfattad av olika anledningar och inte ge mig in på något längre miljöpolitiskt anförande. Det beror bland annat på att Vänsterpartiet inte har väckt några motioner med den inriktningen i det här ärendet.
Låt mig dock komma med en liten inledande reflexion med anledning av Vänsterpartiets seminarium om klimaträttvisa på förmiddagen och den oro man känner inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn. Vi verkar inte komma vidare där.
För Vänsterpartiet är klimaträttvisa en ledstjärna för hur vi ska komma till rätta med klimatproblemet. Det handlar framför allt om aspekten klass och kön. De rika måste minska sina utsläpp, och det gäller också vi män relativt kvinnorna på vår jord. Det är en grundläggande fråga. Vi måste fasa ut användningen av fossila bränslen helt. I det arbetet tror jag att individuella utsläppsrätter kan vara ett konkret steg för att mer kraftfullt komma åt denna fråga, men det är en mer långsiktig och stor fråga.
I dagens betänkande finns det några reservationer från Vänsterpartiet. Jag tänker lyfta upp reservation nr 7 som handlar om konsumtion av kranvatten. Det kan ses som en liten fråga, men det är en symbolisk fråga. Jag tycker också att det är en så kallad lågt hängande frukt när det gäller att gå över till ett resurssnålt samhälle. Vi ska använda det goda kranvatten vi har här i Sverige i stället för att använda vatten på flaska som transporteras hit och dit.
I betänkandet hänvisas till att konsumtionen av flaskvatten har sjunkit lite grann efter en topp, men den minskningen är ganska beskedlig. Jag tror att en informationskampanj och andra åtgärder som Vänsterpartiet föreslår i sin reservation är ett steg för att tydliggöra denna fråga om hur vi ska använda våra naturresurser på ett effektivt och hållbart sätt. I motionen föreslås att kommunerna skulle kunna ha vattenautomater på stan så att det är lätt att komma åt vatten.
Det skulle också kunna vara ett pedagogiskt medel för att förklara för ungdomar till exempel hur det vatten som rinner i våra kranar kommer till. Man skulle kunna tänka sig att man i Uppsala, där jag kommer från, skulle ha en automat vid S:t Eriks källa. Då skulle man kunna förklara hur det här vattnet bildas genom infiltration i Uppsalaåsen, hur det också har bildats genom konstgjord infiltration och hur vattnet har förts från Tämnaren till Fyrisån och så småningom åter infiltrerats i Uppsalaåsen.
Det är ett pedagogiskt sätt att illustrera vattnets kretslopp och också öka medvetenheten hos den unga generationen om vikten av att handla och agera på ett miljövänligt sätt.
Med detta yrkar jag bifall till reservation nr 7.