Fru talman! Vi behandlar i dag ett betänkande som tar upp mycket angelägna miljöfrågor, framför allt miljöpolitikens mål och genomförande samt statens ansvar, tillsyn och sanktioner. Det torde inte råda några delade meningar om det övergripande målet att till nästa generation lämna över ett samhälle där de övergripande miljöproblemen i Sverige är lösta.
För ett par veckor sedan fick vi här i riksdagen ta del av den årliga Miljömålsrådsuppföljningen av de 16 miljökvalitetsmålen, precis det som har tagits upp av tidigare talare. Det har också nämnts att det visar sig att 9 av de 16 miljökvalitetsmålen blir svåra att uppnå. Det är klart att det är något som vi tar på yttersta allvar. I det arbete som sker framöver, utifrån den utredning som har gjorts, tittar man väldigt noga på det här.
Vi vet också att flera av de här miljökvalitetsmålen har en direkt internationell påverkan. Därför är det viktigt att se vilka insatser vi kan göra nationellt och vilka insatser vi ska göra internationellt.
Det finns alltså en utredning som kommer att lägga fram sitt betänkande, och det kommer sedan, precis som Claes Västerteg beskrev, att processas i vanlig ordning. Men det som är intressant och som vi har fått del av är att man till exempel kommer att lyfta fram näringslivets inverkan, påverkan, samverkan och medverkan i det här arbetet. Det är något som inte har tillvaratagits i lika stor utsträckning tidigare.
Sedan kommer också miljömålspropositionen att läggas fram till våren. Vi känner förväntningarna från oppositionen, och jag utgår från att ni inte kommer att bli besvikna utan tvärtom
mycket
glatt överraskade. Jag tycker att vi under de här tre åren har kunnat visa att miljömålsarbetet, både miljö-, klimat- och energiarbetet, är ett högt prioriterat område.
Fru talman! Nordiska rådets session hölls här i riksdagen under den gångna veckan, och jag vill som exempel nämna att kemikaliefrågan togs upp. Vi träffade Nordens miljöministrar tillsammans med Nordiska rådets miljö- och naturresursutskott. Då var det värdefullt att notera att Sveriges miljöminister Andreas Carlgren ställde sig i spetsen och hade en oerhört positiv inställning till en FN-ledd panel för att få fram och få ökad kunskap vad gäller kemikalier.
Risken är att vi har slagit oss till ro här i Europa, inom EU. När Reach ligger på plats tror vi att frågorna är lösta. Det vet vi att de inte är. Här gäller det hela tiden att gå vidare. Det tycker jag att Sveriges miljöminister visade på ett mycket positivt sätt. Sverige och Norden har drivit de här frågorna inom EU oerhört framgångsrikt. Vi har varit de som har varit pådrivande, och nu är det viktigt att vi går vidare. Detta visar att ett av målen, miljökvalitetsmålet Giftfri miljö, är en global fråga. Vi måste arbeta nationellt med den men också inom EU och globalt.
Åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden är en av våra allra viktigaste frågeställningar. Miljömålspropositionen kommer därför att vara ett otroligt viktigt verktyg. Där är det också värdefullt att kunna konstatera att miljöministerrådet hade den här frågan uppe och har den hela tiden uppe som en mycket viktig frågeställning, en av de prioriterade frågorna.
Sambandet mellan biologisk mångfald och klimathotet blir allt tydligare. Jag kan som ett exempel peka på att världens skogar rymmer 70 procent av den biologiska mångfalden. Då är det självklart och givet att skogsfrågan måste komma högt upp på agendan när klimattoppmötet kommer att avhållas. De skogliga frågorna är viktiga, och den biologiska mångfalden ryms till största delen i skogen.
Vårt åtagande att till 2010 ha uppfyllt FN-konventionen om att hejda förlusten av biologisk mångfald kommer vi globalt inte att uppfylla. Det är ett allvarligt hot, och det behöver fortsättningsvis därför vara en prioriterad fråga. Jag är tacksam för att Sverige hela tiden pushar på och driver frågan. För Folkpartiet liberalerna är biologisk mångfald av stor dignitet. Det har gällt alltsedan kampen för den vitryggiga hackspetten och skyddet av älvarna till skydd av skogar, mark och vatten både nationellt och internationellt. Oerhört många folkpartister har varit engagerade i dessa frågor. Ett seminarium som ska handla om biologisk mångfald och klimatutmaningen kommer dessutom att anordnas här. Jag inbjuder er: Varmt välkomna nästa vecka.
Fru talman! I betänkandet tas frågan om biogas från lantbruket också upp. Det pågår många värdefulla och positiva satsningar för att tillvarata avfall, gödsel och andra restprodukter för att utvinna biogas. I klimat- och energipropositionen lyfts biogaspotentialen tydligt fram. Rejäla satsningar och stöd utgår. Anläggningar som rötar stallgödsel är viktiga att tillvarata.
Jag vill ta upp ett exempel från mina hemtrakter, nämligen Brålanda i Dalsland. Det är ett utmärkt exempel. Där har man skapat ett clean fuel-koncept. Tanken är att man sammanlänkar gårdsbaserade biogasanläggningar med hjälp av ledningsnät för biogas. Här lyckas man få både ekonomi och ekologi att gå ihop.
Fru talman! Miljö, energi och klimat hänger ihop. Därför är det så angeläget att vi tar ett samlat grepp. Regeringen visar nu att man gör enormt stora ansträngningar för att få ihop världens länder inför klimattoppmötet i Köpenhamn. Vi följer i tidningar och debatter resorna som våra företrädare, våra ministrar, företar sig för att hela tiden arbeta för att avtalet ska bli lyckosamt. Vi kan också läsa om ett antal personer som konsekvent blir handelsresande i pessimism och som hela tiden talar om vilket misslyckande det här kommer att bli. Låt oss i stället backa upp och uppmuntra alla de svenska ansträngningar som görs under vårt ordförandeskap och ge dem kraften, modet och orken att jobba vidare för ett lyckat klimatavtal i Köpenhamn.
Fru talman! Jag är glad att Tina Ehn sade att hon och Miljöpartiet tar emot allt som är bra på ett positivt sätt. Låt oss göra det. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)