Herr talman! Låt mig först tacka statsrådet för svaret på min interpellation om Sveriges Turkietstrategi.
Turkiet är ett ansökarland till EU och har genom sin storlek och sitt geografiska läge en stor betydelse som eventuell medlem i EU, liksom som en regional stormakt i Medelhavs- och Svartahavsområdet och Mellanöstern. Vänsterpartiet välkomnar liksom regeringen Turkiet i EU den dag man uppfyller kraven för medlemskap, men som Gunilla Carlsson själv påpekar återstår det mycket vad gäller kraven på demokrati och mänskliga rättigheter eftersom Turkiet i dag inte uppfyller kraven i Köpenhamnskriterierna. Det är i sig anmärkningsvärt eftersom dessa egentligen är krav för att kunna påbörja förhandlingar om ett medlemskap och inte minst eftersom förhandlingarna nu redan har pågått i mer än sju år.
Det verkar till och med som att situationen för mänskliga rättigheter i Turkiet har försämrats sedan 2005, då Turkiet antogs som ansökarland. Enligt statistik som jag har fått från MR-organisationen HRFT, Human Rights Foundation of Turkey, har till exempel antalet fängslade och häktade ökat kraftigt sedan 2005. Många fängslade politiker och MR-aktivister får dessutom sitta i fängelse i åratal innan deras fall prövas rättsligt.
Ett exempel är advokaten och medlemmen av Internationella PEN, Muharrem Erbey, som fängslades i december 2009 bland annat med motiveringen att han deltagit på ett seminarium om förhållandena i Turkiet här i Sveriges riksdag några månader tidigare. Han sitter fortfarande fängslad i Diyarbakir. Erbey är kurd och ett av tusentals exempel på kurder som fängslats i de pågående så kallade KCK-rättegångarna. Kurdfrågan är ett av de största problemen för Turkiet när det gäller uppfyllandet av Köpenhamnskriterierna och respekten för demokrati och mänskliga rättigheter.
Nyligen besökte Turkiets president Gül Sveriges riksdag. Jag fick i samband med en mottagning möjlighet att fråga Gül om den turkiska regeringen var beredd att vidta några åtgärder som vapenvila och frigivning av politiska fångar för att stödja den pågående så kallade processen mellan Turkiet och företrädare för den kurdiska befolkningen.
Gül svarade i allmänna ordalag och undvikande. Men det är trots allt glädjande att kunna konstatera att flera frigivanden av politiska fångar har skett och att också den kurdiska sidan tagit steg för att underlätta en fredlig politisk lösning av den kurdiska frågan.
Hur kan då Sverige stödja en positiv utveckling vad gäller respekten för mänskliga rättigheter i Turkiet? Min fråga är egentligen om regeringen avser att förlänga den så kallade Turkietstrategin som löper ut i år. Statsrådet svarar inte riktigt på frågan utan svarar allmänt att regeringen avser att fortsättningsvis stödja Turkiets utveckling mot ökad demokrati och stärkt respekt för mänskliga rättigheter.
Jag vill gärna upprepa frågan: Kan statsrådet vara mer specifik? Blir det en fortsättning på den Turkietstrategi som Sida arbetat med under perioden 2010-2013?