Herr talman! Tack, Jacob Johnson, för interpellationen men också för det starka engagemanget för Turkiet och inte minst för mänskliga rättigheter!
Det är en styrka, tycker jag, att vi i Sverige så tydligt kunde välkomna president Gül hit och att vi kunde hålla enad front om att som goda vänner tydligt påtala de brister som vi ser i Turkiet.
Jag har också tagit del av HTRF:s siffror och även noterat hur situationen är för journalister och bloggare. Pressfriheten är ett annat statistikområde som bakom siffrorna rymmer ett hårdnande klimat, vilket vi har påtalat för de turkiska företrädarna.
Det är naturligtvis glädjande, som interpellanten påtalar, det som har hänt sedan president Gül var här. Förhoppningsvis kan vi långsiktigt se en förändring med samtal och möjligheter att lösa grundläggande problem i Turkiet, inte minst vad gäller kurdernas situation.
Jag fick den direkta frågan vad Sverige nu avser att göra inom ramen för det svenska utvecklingssamarbetet. Turkiet är ett på egen hand rikt land, och vi har ett gott samarbete med Turkiets egen biståndsorganisation. Det är fortfarande ett land där vi skulle kunna fortsätta att bedriva bilateralt utvecklingssamarbete, just för att bistå i ansträngningarna för att kunna uppfylla Köpenhamnskriterierna, och fortsätta att ge stöd till det civila samhällets organisationer och stötta kapaciteten för mänskliga rättigheter, demokrati och yttrandefrihet.
När den nuvarande strategin löper ut kommer vi i Regeringskansliet att påbörja ett arbete där vi överväger goda erfarenheter och andra noteringar. Som ansvarigt statsråd tycker jag att detta arbete har tjänat oss väl och skulle gärna vilja se att vi kunde fortsätta med detta. Därför är det intressant att vi i riksdagen i dag kan ha en interpellationsdebatt om detta. Jag vill dock inte föregå den beredning som bör ske i Regeringskansliet.
Jag tackar för interpellationen. Den är tidsmässigt mycket lägligt ställd.