Fru talman! Jag får väl ta möjligheten att replikera Miljöpartiet, även om det inte var syftet från början.
Vi hamnar i mycket teknikaliteter. Lite tråkigt, kan jag tycka, därför att vi, precis som Agneta Börjesson säger, i grunden har samma uppfattning. Vi tycker inte om ofärdiga förslag. Vi vill inte köpa grisen i säcken, till skillnad från någon annan. Men vi är bundna av en form som finns i Sveriges riksdag, som regleras i riksdagsordningen och där det finns en praxisbild. Därför borde det finnas ett gemensamt intresse att hitta lösningar för att ta sig ur det här. Vår strävan har varit att vi ska följa det regelverket, åtminstone tills praxis har förändrats.
Det är också därför vi har ett förslag där vi direkt kan se att artikel 15 bryter mot subsidiaritetsprincipen. Däremot är detta svårt att följa i det som nu är majoritetstext. Det blir inte korrekt. Det går inte att direkt hävda att det strider mot subsidiaritetsprincipen, och vår oro i det fallet är att man inte kommer att ta Sveriges yttrande på fullt allvar om man kan peka på att det är felaktigt.
Min fråga utgår egentligen från att Agneta Börjesson pekar på någonting väldigt viktigt när vi yttrar oss gentemot kommissionen. Det handlar lite grann om vårt arbetssätt, att vi ska försöka hitta bra arbetsformer för samtal med varandra i utskottet när det egentligen handlar om små tekniska problem. Processen den här gången har varit märklig. Den har varit märklig i det avseendet att det största oppositionspartiet över huvud taget inte har velat diskutera detaljerna, inte har svarat i telefon eller tagit emot telefonmeddelanden. Då blir det svårt att hitta de gemensamma lösningarna.
Det kan också vara så att ett annat oppositionsparti har fått lämna synpunkter. Det har tagits hänsyn till synpunkterna, men sedan väljer man att sluta diskutera. Då är frågan: Hur ser Agneta Börjesson på det arbetssättet? Kommer vi att lämna bra yttranden gentemot kommissionen om vi inte pratar med varandra?