Fru talman! Detta ärende från justitieutskottet handlar om en så kallad subsidiaritetsprövning med ett motiverat yttrande till kommissionen. I detta fall handlar det om ett nytt gränsövervakningssystem vid namn Eurosur som kommissionen har föreslagit.
Bara ordet "subsidiaritetsprövning" har krävt ett antal år för många av oss att ens kunna uttala, och det är också för många av oss en ny process, en ny praxis och ett nytt arbetssätt i Sveriges riksdag. Det är positivt att vi har den här typen av prövningar. Det innebär att vi som nationellt parlament i ett mycket tidigare skede än tidigare kan gå in, lämna bedömningar och göra så kallade lämplighetsprövningar av de förslag kommissionen lägger fram.
Vi har en nuvarande praxis, som med tiden säkert kommer att förändra sig, om när och var vi ska yttra oss och när riksdagen ska lämna ett så kallat motiverat yttrande. Vi har en modell där vi gör en lämplighetsprövning och där vi utgår ifrån på vilken nivå vi anser att utgångspunkten på förslag som gäller Europeiska unionen och var det ska göras i första läget ska bedömas av riksdagen. Vår utgångspunkt är alltid att den lägsta möjliga nivån är den som ska fatta beslut om regelverket.
Man ska ha klart för sig att det är en lite annorlunda hantering än vad många av oss är vana vid. Det vi gör nu är inte att vi yttrar oss eller tar ställning till ett förslag som kommer från regeringen. Det är heller inte så att vi yttrar oss eller tar ställning till ett motionsförslag från en enskild ledamot. Motparten, den vi yttrar oss till, är i stället Europeiska kommissionen. Vi har en ny modell därför att det är vi som parlament som ska göra den bedömning som krävs av om förslagen som kommer från kommissionen är en lämplighetsprövning. Det är alltså inte fråga om att ta ställning till regeringens eventuella åsikter. Däremot ska regeringen tillställa riksdagen en bedömning av hur man ser på saken.
Den prövning vi gör är alltså ställd gentemot kommissionen. Då prövar vi först om det är lämpligt gentemot subsidiaritetsprincipen. Ligger det på rätt nivå? Vi har dock även möjlighet enligt Lissabonfördraget att göra en proportionalitetsprövning. Det innebär att vi ser om varje åtgärd i sig löser ett problem med rätt typ av verktyg eller om man har tagit i för mycket.
Vi ser, fru talman, ett antal problem med det här förslaget vad gäller Eurosur. Förslaget innebär att vi ska ha ett gemensamt regelverk för ett informationsutbyte mellan länderna när det gäller gränsövervakningssystemen. Det är i sig inte särskilt märkligt eller konstigt, och det kan i många lägen också vara önskvärt att vi har gemensamma regelverk och att medlemsstaterna agerar på ett likartat sätt gentemot de yttre gränserna.
Syftet med förslaget är att medlemsstaterna ska ha en gemensam lägesbild för att kunna göra en korrekt bedömning, ett system för utbyte av information.
Förslaget innebär att man ska ha tre typer av lager vad gäller information: en rapportering av olika typer av händelser som sker, en rapportering av de operativa uppdrag som man har genomfört och planerar att genomföra samt också de analyser som ska göras.
På det ska man sedan göra en bedömning, vilket kommissionen har benämnt effektnivåer, efter en andra svensk översättning. De ska klassificeras till låg risk, medelrisk och hög risk. Låg risk betyder att det är en obetydlig risk, medelrisk graderas som måttlig, och vid hög risk är det betydande risk för störningar.
Därefter ska man skaffa sig en EU-gemensam lägesbild. Jag tror också att det är korrekt att säga att en EU-gemensam lägesbild bäst skaffas på EU-nivå.
Likafullt ser vi från allianspartiernas sida - men också från flertalet av oppositionspartierna i riksdagen - problem med förslaget. Det finns ett parti som inte ser något som helst problem utan tycker att detta är bra. Men vi har en kritik gentemot kommissionen, och det är också anledningen till att utskottet gör ett motiverat yttrande.
Vi anser inte att kommissionen tillräckligt klart och tydligt har lyckats klargöra hur det bäst ska ske på unionsnivå, inte lyckats motivera huruvida det uppfyller subsidiaritetsprincipen eller proportionalitetsprincipen. Därför har vi valt att göra ett motiverat yttrande.
Praxis är sådan att vi på någon punkt måste hitta förslag i artiklarna som innebär att förslaget de facto bryter mot subsidiaritetsprincipen. Vi kan konstatera att artikel 15 på ett mycket detaljerat sätt försöker reglera hur medlemsstaterna ska hantera och agera efter den information som kommer lägesmässigt.
I och med att vi anser att den delen bryter mot subsidiaritetsprincipen har vi också valt att lägga in synpunkter vad gäller proportionaliteten i förslaget. Vi pekar på att det är viktigt att kommissionen vid den fortsatta behandlingen utgår från de faktiska behov som finns för att lösa problemen. Det gäller att inte ta i för mycket för att lösa ett problem som kanske inte är så stort.
Det är viktigt att systemet blir rättssäkert. Ett informationsutbytessystem innebär också att man måste ta hänsyn till och respektera människors integritet. Systemen måste vara utformade så.
Dataskyddet är oerhört viktigt, inte minst när det gäller behandlingen av personuppgifter. Mänskliga rättigheter måste respekteras, och inte minst måste man titta på kostnadsaspekterna.
Även om vi i utskottet inte har nämnt det i texten kan vi konstatera att vi tidigare har haft problem, inte minst vad gäller systemet SIS II, som har kostat unionen och medlemsstaterna väsentliga medel, fast vi ännu inte har sett någon produkt. Vi anser att det är viktigt att det finns en kostnadskontroll.
Jag anser, fru talman, att det är viktigt att vi folkvalda i Sveriges riksdag, som representerar svenska folket, lämnar yttranden när vi anser att det är befogat. Men det är också viktigt att våra yttranden är utformade så att man tar hänsyn till dem och de väcker respekt. De måste vara väl genomarbetade. Vi måste bygga på faktisk och korrekt kritik. Vi kan inte komma med felaktigheter i yttrandena, för då kommer Sveriges riksdag inte att uppfattas på ett positivt sätt.
Det är viktigt att komma ihåg detta. Det är gentemot kommissionen vi arbetar. När vi har gemensamma uppfattningar mellan partierna i Sveriges riksdag tror jag det är bra att vi försöker arbeta tillsammans för att som
en
riksdag lämna in yttrande gentemot
en
kommission.
I det här läget handlar det inte om inrikespolitik, utan det handlar om att göra en subsidiaritetsprövning av ett kommissionsförslag. Så småningom kommer förslagen kanske att bli inrikespolitik. Därför är det viktigt att vi ser till att ha genomarbetade yttranden som man de facto får respekt för och som gör att vi kan påverka de fortsatta förhandlingarna.
I det här fallet kan jag tyvärr - det kan vara lite grann ovanans makt - konstatera att det har funnits en ovilja från tre i oppositionen att arbeta ihop. Det har mycket handlat om teknikaliteter. Jag kan bara beklaga detta.
I det här läget väljer jag att yrka bifall till reservation 1 och ser fram emot att kammaren bifaller den i morgon.
(Applåder)
I detta anförande instämde Carl-Oskar Bohlin, Pia Hallström och Patrick Reslow (alla M).