Fru talman! En stor del av justitieutskottets arbetsbelastning upptas av subsidiaritetsprövningar. Dagens ärende är en sådan som handlar om gränskontroll och det som benämns Eurosur, ett inrättande av ett europeiskt gränsövervakningssystem.
Men framför allt sätter just den här subsidiaritetsprövningen väldigt stort fokus på hur riksdag och regering ska och bör jobba med dessa prövningar. Hela grundtanken är ju att göra en bedömning om frågan ska avgöras inom EU eller i de nationella församlingarna. Det enda vi i de nationella församlingarna kan ta ställning till är det förslag vi har fått på papper för att pröva och inte något eventuellt tänkt framtida papper som ännu inte är skrivet.
När det gäller just detta papper är egentligen utskottsmajoriteten och företrädare för allianspartierna ganska överens. Vi anser att som förslaget är skrivet är det för många detaljer och samtidigt för otydligt formulerat.
Men trots att det är små skillnader i vår syn på hur och i vilken grad vi ska säga nej till den här subsidiaritetsprövningen är det viktiga skillnader eftersom vi samtidigt jobbar fram hur vi ska hantera dessa frågor i framtiden. Genom att välja den mjukare linjen, som regeringspartierna föreslår, tror jag att vi öppnar för ännu fler ofärdiga subsidiaritetsprövningar och förslag från kommissionen. Genom att vara tydligare och svara på det vi har blivit ombedda att svara på kan det ändå bli en tydligare signal till kommissionen om att de inte bör belasta de nationella parlamenten med ofärdiga förslag.
Jag tänker inte gå in så mycket på dessa detaljer. Det har de tidigare talarna gjort, och jag instämmer där i mycket av det som Kerstin Haglö anfört. Jag vill yrka bifall till utskottets förslag och motiveringen i bil. 3.