Fru talman! I det av lagutskottets betänkanden
som vi nu ska behandla berörs regeringens förslag om
genomförande av Europaparlamentets och rådets
direktiv om mönsterskydd med därav föranledda
ändringar bl.a. i vår svenska mönsterskyddslag, dvs.
den som reglerar förebilden för en varas specifika
utseende eller för ett ornament, och hur ensamrätten
till detta mönster kan och ska skyddas.
Det är ingen överdrift att påstå att frågan om ett
för EU:s medlemsstater gemensamt gällande regel-
verk kring ett mönsterskydd visat sig, inte minst från
juridisk-teknisk utgångspunkt, svår att lösa med
många inblandade och divergerande viljor. Det har
förvisso också tagit lång tid att komma framåt i dessa
frågor. Nu föreligger ett direktiv, men arbetet är
ingalunda avslutat.
Det finns onekligen övervägande fördelar med att
man inom en unionskrets av länder kan ha en samsyn
på hur ett upphovsrättsligt skydd ska garanteras och
bedömas för den som över nationsgränserna inom
denna krets söker ensamrätten till ett skydd för en
varas utseende eller t.ex. ett ornament.
Vi moderater biträder också i huvudsak regering-
ens förslag, som för övrigt ett enigt lagutskott ställt
sig bakom, om ett införlivande av EU-direktivet om
mönsterskydd i den svenska rättsordningen.
Men i ett par avseenden, som vi anser väsentliga
från konkurrens- och konsumentsynpunkt, har vi en
annan syn än utskottsmajoriteten. Denna syn ger vi
också uttryck för i vår reservation.
Till det olyckliga i sammanhanget hör att flera av
de remissinstanser som yttrat sig över utredningen
Förslag till formskyddslag, även kallat Mönsterutred-
ningen, SOU 2001:68, eller Mönster Form Design.
Förslag till genomförande av Europaparlamentets
och rådets direktiv om mönsterskydd m.m., SOU
2000:79, troligen förbisett vissa konsekvenser av
utredningens förslag i de delar som avser mönster-
skyddet för synliga reservdelar till bilar. I några ytt-
randen har man dock uppmärksammat problematiken.
Mot bakgrund av att regeringen avser att låta frå-
gan om skydd för reservdelar bli föremål för en hel-
hetsbedömning i samband med behandlingen av
Mönsterutredningens slutbetänkande, vilket väntas
hösten 2002, och det faktum att det finns skäl att
avvakta de överväganden inom EU-kommissionen
som nu pågår när det gäller hur detta med reservdelar
för framtiden ska lösas inom hela EU anser vi mode-
rater att det hade varit bättre att införa en reparations-
klausul - något som flera medlemsstater har gjort när
de för övrigt antagit detta mönsterdirektiv - för att
komma runt de för konsumenterna negativa konse-
kvenser som det eljest kan bli av regeringens förslag i
den här delen.
Dessutom: På grund av tvistigheterna i denna frå-
ga tillkallade Europeiska rådet en förlikningskommis-
sion som ska söka jämka samman de olika viljorna.
En övergångsbestämmelse i direktivet, artikel 14,
föreskriver bl.a. att medlemsstaterna endast ska kunna
vidta förändringar i sina rättsliga bestämmelser gäl-
lande synliga reservdelar om syftet med detta är att
liberalisera marknaden för sådana delar. Denna
omständighet borde också ha föranlett en annan håll-
ning än den som regeringen nu intagit då de föreslag-
na ändringarna knappast, i varje fall inte enligt vår
mening, kan anses ske i liberaliserande riktning.
Vår kritik gäller framför allt att man genom en
ändring i mönsterskyddslagen sänker tröskeln för
formskyddet av reparationsdelar på så sätt att möns-
terrätt ska kunna erhållas om "mönstret är nytt och
särpräglat" i stället för, som det nu heter och som nu
gäller, att det ska föreligga "väsentlig skillnad". Ge-
nom att införa en reparationsklausul skulle man dock
kunna bevara det nuvarande högre skyddskravet för
synliga reservdelar.
Den sannolika följden av att inte göra det kan bli
att bilproducenterna i praktiken kan tillägna sig ett
monopol på reservdelar som tillhandahålls som s.k.
originaldelar. Det är ju ingen hemlighet, fru talman,
att det är främst genom försäljningen av originalre-
servdelar och s.k. märkesverkstadsservice, mer än
genom nybilsförsäljningen, som biltillverkarna tjänar
merparten av sina pengar.
Erfarenheterna visar att om en biltillverkare lätta-
re och för längre tid kan erhålla mönsterskydd för
sina reservdelar upphör också helt den fria konkur-
rensen på reservdelar, något som får genomslag i
högre priser, färre verkstäder, dyrare bilpremier m.m.
Till saken hör att det huvudsakligen är samma un-
derleverantörer av bilreservdelar och fordonskompo-
nenter som levererar exakt samma produkt till mär-
keshandlarna och märkesverkstäderna som till den
märkesobundna eftermarknaden. Skillnaden är bara
den att för de förra är reservdelen ofta modellmärkt i
själva godset och märkesförpackad och betingar ett
högre pris än om den säljs via t.ex. en bildelsgrossist
som s.k. piratdel. Säkerhetskraven är i allmänhet
desamma.
Bilindustrin, som har ett s.k. gruppundantag när
det gäller konkurrensfrågor, har bl.a. för märkes-
obundna verkstäder sökt begränsa tillgången till tek-
nisk reparationsinformation. EU:s konkurrensdirekto-
rat ogillar effekterna av detta gruppundantag och
arbetar därför nu med att stärka konsumenternas
ställning bl.a. genom ökad konkurrens, större valfri-
het och billigare reservdelar och service. Detta skulle
även kunna komma de ekonomiskt mindre bemedlade
till del genom att de oftast är hänvisade till att köpa
begagnade bilar med deras inte sällan större repara-
tionsbehov.
Slutligen, fru talman, vill vi framhålla hur viktigt
det är att just när det gäller bilreservdelar och for-
donskomponenter - om man nu alls ska kunna ha
mönsterskydd för den här typen av varor - behålla
nuvarande femåriga skyddsperioder. Regeringen
lämnar öppet för det men föreslår samtidigt, i direkti-
vets anda, att man ska kunna söka mönsterskydd för
högst tre femårsperioder vid ett och samma tillfälle,
alltså för 15 år!
I detta sammanhang är det inte bra. För en bilmo-
dell som utgår ur produktionen finns det knappast
något intresse - utöver att behålla monopolet på delar
till modellen - från bilindustrins sida för att förlänga
skyddet. Möjligheten att från början söka mönster-
skydd för en hel 15-årsperiod drabbar därför främst
dem som äger äldre bilar. Erfarenheten visar nämli-
gen att ju äldre bilen är, desto mindre benägen är
ägaren att anlita märkesverkstäder och originalre-
servdelar, vilka ju vederbörande blir hänvisad till om
ett mönsterskydd får en så lång löptid som 15 år.
Sådana delar blir alltså avsevärt dyrare och också
svårare att få tag i.
Fru talman! För bilkonsumenternas del och för
den fria konkurrensens skull ber jag därför att få yrka
bifall till den moderata reservationen i lagutskottets
betänkande nr 22.