Fru talman! Ordning och regler har ungefär sam-
ma betydelse för en marknadsekonomi som skelettet i
en människokropp. Det har vi skrivit om i inledning-
en av vår motion. Vi har skrivit om värdegrundens
betydelse. Jag ska inte upprepa hela den tjusiga in-
ledningen, men den är väl så viktig ändå.
Det är utifrån en sådan grundsyn på marknadse-
konomin som jag, och jag hoppas många med mig,
med stort intresse tagit del av inledningen till utskot-
tets betänkande Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi
och finansförvaltning.
Där står det i klartext att utgiftsområdet behöver
noggrann översyn, och det har vi också sagt tidigare.
Det står bl.a. så här: "Utskottet ansåg emellertid att
målen borde formuleras på ett sådant sätt att de är
konkreta, mätbara och uppföljningsbara redan när
riksdagen skall ta ställning till hur stora resurser som
skall tillföras en viss verksamhet." Detta är en dialog
mellan utskottet och departementet. Sedan fortsätter
man: "I annat fall framstår det inte som meningsfullt
för riksdagen att pröva tilldelningen av resurser mot
uppställda mål."
Lite längre fram i samma betänkande står det:
"Utskottet konstaterar emellertid att de anslagsför-
ändringar som regeringen föreslår inte betingas av
eventuella brister som uppdagats i samband med
uppföljningen, utan grundas på mer traditionella
budgetpolitiska prioriteringar." Detta är väldigt tjusigt
skrivet. Det är subtilt, och det är fint.
Fru talman! Med detta som bakgrund borde
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Lisbet Calner och det
regerande partiet ha skrivit annorlunda när de förhål-
ler sig till oppositionspartiernas alternativ. Här har vi
ett utgiftsområde där man inte har stämt av så att man
ger anslag efter verkliga värderingar, revisioner och
uppställda mål. Det är snarare så att regeringen och
Finansdepartementet förmodligen inte har klarat av
den här uppgiften. Det kanske beror på resurser. Vad
vet jag? Majoriteten här i riksdagen försvarar helt
enkelt det förslag man har fått. Det är ett försvar som
ter sig något patetiskt, och nu tar jag i, just mot bak-
grund av den generella kritik som finns i samma
betänkande.
Nu ska jag inte ägna så mycket mer tid åt detta.
Jag ska bara yrka bifall till vår reservation nr 4. Dess-
utom vill jag ta exempel på varför detta känns lite
konstigt. Det finner vi på s. 27 i betänkandet. Där står
det helt krasst: "Moderata samlingspartiet samt Krist-
demokraterna föreslår att anslaget till Nämnden för
offentlig upphandlingen halveras. NOU:s verksamhet
är för närvarande föremål för översyn."
Vi menar för vår del att detta är en sanning med
stor modifikation eftersom vi när vi föreslår ett sam-
gående mellan NOU och Konkurrensverket vill för-
stärka NOU, öka resurserna för denna tillsyn och
även behålla organisationen för denna intakt inom
Konkurrensverket. Detta har ni inte fångat upp här.
Med tanke på vad betänkandet innehåller i början
om att hela det här området behöver en rejäl översyn
har ni ett minst sagt förenklat försvar för regeringens
förslag. Det känns lite tråkigt när man under ett antal
år, utan de stora resurser som finns på regeringsnivå,
har ansträngt sig för att sätta sig in i det här utgifts-
området och försöka balansera såväl inom utgiftsom-
rådet som mellan utgiftsområdena.