Herr talman! Jag tackar gymnasieministern för svaret.
Svensk utbildning har två enormt viktiga uppgifter och två viktiga uppdrag för den enskilde när det gäller kunskapsinhämtning. Det handlar om möjligheten för eleverna att faktiskt forma sitt eget liv framåt med stöd som de behöver och en grundplåt i den kunskap som de behöver för att klara sig i samhället. Detta möjliggör för människor att forma sin egen framtid och skapa sin egen livsresa. Skolan har också ett annat uppdrag, precis som gymnasieministern är inne på, nämligen att se till att de elever som går i skolan får de kunskapar och färdigheter som krävs för att de ska vara både anställbara och ha förmågan att i framtiden driva eget företag.
Entreprenörskap som ett förhållningssätt och som en del i utbildningen verkar riksdagens partier vara överens om är någonting viktigt, att döma av det svar som gymnasieministern ger. Med den nya gymnasieskolan är det dessutom någonting som ska genomsyra all utbildning och finnas tillgängligt genom utbildningen för alla elever.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Låt oss göra klart att entreprenörskap i skolan inte bara handlar om att skapa företagare och att underlätta för människor att någon gång i livet starta och driva eget. Det handlar om att se till att svenska elever får förutsättningar att bli företagsammare som elever.
Ung Företagsamhet nämns både i interpellationen och av ministern av den enkla anledningen att det är den enskilt största aktören. Det är ungefär 22 000 elever i Sverige som driver UF-företag varje år.
Visst blir de duktigare på att driva företag i framtiden och driver företag i större utsträckning när de bli vuxna. Men framför allt kommer de närmare arbetsmarknaden i sin utbildning. De är i mindre utsträckning än andra arbetslösa, de är i mindre utsträckning än andra sjukskrivna och de har en högre inkomst.
När man träffar elever som driver UF-företag ser man var det kommer ifrån. De växer som människor när de får ta ansvar för något eget och bygga något eget i skolans trygga ramar.
Trots att vi verkar vara överens om hur otroligt viktig denna del av utbildningen är vittnar statistiken fortfarande om hur otroligt ojämlika möjligheterna att driva UF-företag i Sverige faktiskt är. Tittar vi över landet skiljer det sig radikalt åt mellan olika delar av landet. I Älvsborg och i Gävleborg är det ungefär 38 respektive 36 procent av eleverna som driver UF-företag. Tittar vi i stället på Blekinge och Skåne är det 14 respektive 15 procent som driver UF-företag. Det spelar alltså roll var man bor någonstans när det gäller att få ta del av regeringens satsningar på entreprenörskap, vilket borde vara någonting som gäller för hela landet.
Ännu mer alarmerande blir det när vi tittar på valet av gymnasieprogram och hur det påverkar elevernas möjligheter att få driva UF-företag. På handels- och administrationsprogrammet driver 88 procent av alla elever ett UF-företag. På ekonomiprogrammet är det 81 procent som driver ett UF-företag. När vi jämför med eleverna på det naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga programmet är det 5 respektive 10 procent av eleverna som får chans att driva ett UF-företag.
När man säger att entreprenörskap är någonting som ska finnas tillgängligt för alla och ska genomsyra alla utbildningar är det alarmerande i sig att det är så otroligt skevt mellan olika utbildningsprogram.
Än mer anmärkningsvärt blir det när vi tittar på de yrkesprogram där vi vet att eleverna i stor utsträckning kommer att förväntas driva eget företag när de väl är färdiga med sin utbildning. På byggprogrammet är det bara 10 procent av eleverna som får driva UF-företag. På vvs- och fastighetsprogrammet och el- och energiprogrammet är det bara 9 procent av eleverna som får driva UF-företag.
Jag tolkar gymnasieministerns svar som att regeringen delar uppfattningen att entreprenörskap i utbildningen är viktigt och måste finnas tillgängligt för samtliga elever. Men vad jag inte finner i svaret är vilka åtgärder man är villig att vidta för att så också ska bli fallet.