Herr talman! Jag tackar gymnasieministern för de fortsatta svaren i debatten.
Först och främst tror jag att man bör klargöra en sak. Jag tror att svenska skolelever och gymnasielever - och deras föräldrar - är avsevärt mycket smartare än vad vissa politiker ibland ger dem kredd för. Jag tror att de flesta fattar väldigt medvetna val när det gäller vilken utbildning de ska gå.
Jag tror att det är medvetna val, men de fattas kanske på andra premisser och med andra ramar än politiker skulle önska. Man kanske väljer en skola där man trivs eller där man tycker att utbildningen ser bra ut. Man kanske väljer en skola som har rykte om sig att ha bra lärare. Kanske tycker man att det är trevligt att gå i en stor skola där man får träffa många nya kamrater, eller kanske tycker man att det är trevligt att gå i en liten skola.
Om man vill se till att elever väljer det politiker tycker är viktiga utbildningar tror jag att det vore förtjänstfullt för debatten att faktiskt fokusera på innehållet i dessa utbildningar i stället för att ge sig in i mungemäng med en företrädare för ett annat politiskt parti - som dessutom inte är här. Svenska skolelever ser såklart vad som är innehållet i utbildningarna, och de gör sina val därefter. Om man ser framför sig att man exempelvis vill driva eget - man kanske vill bli hantverkare - ser man också att man på byggprogrammet inte har möjlighet att driva UF-företag och möjligheten att agera därefter.
Gymnasieministern återkommer till att en förutsättning för att staten ska gå in och stödja verksamheten är att den ska vara riksomfattande. Som vi ser i den statistik jag har presenterat är det dock uppenbart att den inte är riksomfattande i dag. I stället är det uppenbarligen så att det spelar roll var man bor och vilken utbildning man väljer att gå när det gäller chansen att få ta del av det regeringen säger ska komma alla till del och som den lägger pengar på.
Jag uppskattar gymnasieministerns inställning till sina tre pelare och vad som är viktigt för att stärka kopplingen till yrkeslivet utanför, men det känns ändå som att regeringen ständigt försöker gå över ån efter vatten. Vi vet vilka verksamheter som funkar - det är därför staten lägger stora pengar på exempelvis Ung Företagsamhet - men man ser inte till att eleverna får möjlighet att faktiskt delta i dem.
Moderaterna har presenterat att vi vill se till att alla gymnasieprogram i hela Sverige levererar Ung Företagsamhet som en valbar kurs för de elever som så önskar. Vi vill också se ett särskilt kvalitetslyft riktat mot just yrkesprogrammen, där ett fokus på koppling till arbetsmarknaden stöds med bland annat Ung Företagsamhet. Vi har redan identifierat verktygen, och regeringen vill både lägga pengar på dessa verktyg och tar själv upp dem. Ändå är man inte villig att agera.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Frågan kvarstår: Om nu Ung Företagsamhet är en av de viktiga pelarna för att se till att svenska skolelever inte minst på yrkesprogrammen kommer närmare arbetsmarknaden, vilka åtgärder är gymnasieministern redo att vidta för att se till att så blir fallet?
Ytterligare en fråga uppstår. Om nu de tre viktiga pelarna för att ta skolan närmare arbetsmarknaden är Ung Företagsamhet, yrkescollege och lärlingsutbildning blir självfallet den andra frågan till gymnasieministern: Om lärlingsutbildning är en av de viktiga tre pelarna, varför halverar regeringen ersättningen per elev till lärlingsutbildningarna?