Herr talman! Jag är glad att kunna delta i min första allmänpolitiska debatt i en situation där regeringsmakten inte längre tillhör den högerallians som förde en splittrande och tillbakasträvande politik i allmänhet och en misslyckad jobbpolitik i synnerhet. I och för sig får vi också i dag höra företrädare för den förra regeringen med en PR-konsults envishet hålla fast vid sin gamla berättelse och argumentation, men alltmer frånkopplat från verkligheten på den svenska arbetsmarknaden och i det svenska samhället.
Inte bara lämnar de efter sig större arbetslöshet utan också dramatiskt högre långtidsarbetslöshet, sämre matchning mellan arbetslösa och lediga jobb, en demolerad arbetslöshetsförsäkring, kraftigt neddraget arbetsmiljöarbete, fallande förtroende för socialförsäkringssystemet, fördjupat socialbidragstagande och växande grupper i riskzonen för fattigdom. Jo, självklart finns det de som har fyllt sina lador med så mycket att de knappt vet var de ska göra av sig, men för Sverige som ett modernt välfärdsland har det varit åtta ödesdigra år.
Det här är en utveckling som kräver tid och möda att vända, och den budget som regeringen och Vänsterpartiet har lagt fram innehåller en massa viktiga insatser för att göra det.
I stället för skattesänkningar som ger mest till dem som har mest, vilket drar isär Sverige, finns förslag om att avveckla fas 3, om att satsa på ungdomar från dag ett i stället för att de ska vara 90 dagar i något slags karantän när de blir arbetslösa och om att satsa mer resurser i välfärden - skolan, äldreomsorgen och förlossningsvården - för att fler ska kunna göra arbeten som så hett efterfrågas av medborgarna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänpolitisk debattJobb
Det är en budget som ger 100 miljoner mer till arbetsmiljöarbete - något som den förra regeringen omedelbart och träffsäkert efter sitt tillträde valde att skära ned rejält på. Också i sin skuggbudget vill man fortsätta svälta ut det.
Det är en budget som investerar i kunskap och därmed i fler och bättre jobb i framtiden.
Vi vet dock att detta inte kommer att vara tillräckligt. För det första: Den viktigaste delen av jobbpolitiken är förstås fortsatta investeringar och satsningar på att jobb ska växa fram där behoven är skriande, det vill säga i vår gemensamma välfärd, i miljö- och energiomställning samt i kunskapsintensiv industri- och tjänsteproduktion.
Den förra regeringen förde en politik som utarmade kunskapsbasen i Sverige och försökte subventionera fram en lågavlönad tjänstesektor. Regeringen bryter med det programmet, men det behöver göras mycket mer än det som man har mäktat med i denna budget för att det ska bli synliga resultat.
För det andra: Vi har dragits med en politik som har grundat sig i och motiverats med en både reaktionär och faktaföraktande förståelse av samhället. Vi har fått höra som ett mantra från högerregeringen att det måste löna sig att arbeta. Denna fras har dock konsekvent tolkats som att det måste straffa sig att vara arbetslös, sjuk eller fattig. Det i sin tur implicerar en människosyn som säger att den som i dag lever under tuffa villkor måste piskas upp på benen för att inte hemfalla till lathet medan den som redan är välbeställd har förtjänat det och förtjänar mer bonusar och mer uppmuntran.
Det är ett unket, dåligt och gammaldags recept som leder till ökade klyftor och till förlust av social och ekonomisk dynamik i samhället. Det är viktigt att vi gör upp med detta arv från regeringen Reinfeldt på detta område. Det ska inte ligga kvar som en död hand över jobbpolitiken, arbetsmarknadspolitiken och socialförsäkringspolitiken i framtiden.
Det kräver som sagt tid och möda, men jag lovar att Vänsterpartiet kommer att ligga på varje dag för att den nödvändiga moderniseringen av Sverige inte ska sluta med några sådda frön och späda plantor i budgetpropositionen utan fortsätta växa.
Sverige kan vara och ska vara ett föregångsland. Vi ska vara ett land med full sysselsättning där kvalitet på arbetet och i livet är ledstjärnor för jobbpolitiken och den ekonomiska politiken.