Fru talman! Just nu pågår den största humanitära katastrofen i vårt absoluta närområde på flera decennier. Putins invasionskrig har mördat kvinnor och barn, ung som gammal, och tagit livet av män som kämpat för sitt älskade Ukraina. Ukrainare har behövt överge sina hem och fly från sitt hemland. Kvinnor och barn har behövt säga hej då till sina män, söner och pappor med vetskapen om att de kanske aldrig ses igen. Detta har lett till stora flyktingströmmar till Europa och Sverige.
Jag är stolt över att Europa och Sverige har öppnat sina hjärtan och varit en öppen famn för alla dem som nu tvingats på flykt. Att EU aktiverade massflyktsdirektivet var en tydlig signal om att det inte ska råda någon som helst tvekan om att den som flyr Putins bomber ska få omedelbart skydd.
Samtidigt är detta första gången sedan massflyktingsdirektivet infördes som det också aktiverats. Vad massflyktsdirektivet inte omfattar är tillgången till den i dag ordnade etableringsfasen med språk- och samhällsintroduktion. Rätten till vård är också begränsad till "vård som inte kan anstå".
För Centerpartiet är det viktigt att vi nu snabbt tar fram förutsättningar för en bra etablering: att man får möjlighet att lära sig det svenska språket, få det första arbetet och komma in i och bli en del av det svenska samhället. Det handlar även om att rätten till vård ska förtydligas och bli likvärdig i hela landet för ukrainska flyktingar. I så hög grad som möjligt bör vård utifrån medicinska behov tillgängliggöras.
Det handlar inte bara om att erbjuda skydd utan också om att välkomna de ukrainare som nu kommer hit, att familjer får en chans att stanna och bosätta sig, att barnen kan gå i skola och att vuxna kan jobba och integreras - att ge dem en väg in i vårt gemensamma samhälle. Hitintills har civilsamhället återigen fått ta ett enormt ansvar. Nu är det dags att regeringen tar sitt.
Vi måste dock lyckas hålla två tankar i huvudet samtidigt. För samtidigt som Putins bomber faller i Ukraina flyr människor från krig och förtryck i flera andra delar av världen. Syrien, Etiopien, Eritrea, Sudan, Sydsudan, Somalia - listan med länder som människor av olika anledningar behöver fly ifrån kan tyvärr göras mycket lång. Gemensamt för länderna jag precis nämnde är att de står i fokus för UNHCR:s vidarebosättning.
Sedan 1950-talet har Sverige en lång och stolt humanitär tradition av att hjälpa kvotflyktingar. En kvotflykting är en person som har flytt från sitt hemland och som har blivit utvald av FN:s flyktingorgan UNHCR för att få flytta till ett annat land, med det tydliga målet att ge de allra mest utsatta skydd.
År 2016 kom Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet, Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna överens om att Sverige skulle ta emot 5 000 kvotflyktingar. I förra veckan ställde sig Kristdemokraterna och Moderaterna bakom ett förslag från Sverigedemokraterna om att Sverige inte längre ska ta emot några kvotflyktingar. För mig är det att göra skillnad på flykting och flykting.
Som om det inte räckte har Sverigedemokraterna i närtid presenterat förslag om att flyktingar ska kunna fråntas sina smycken - men det ska inte gälla alla utan bara dem som Sverigedemokraterna inte anser är riktiga flyktingar. Återigen gör man skillnad på flykting och flykting. Och som om det inte vore nog har Sverigedemokraterna i närtid föreslagit att om en familjemedlem begår ett brott ska hela familjen kunna utvisas. Och som om det inte vore nog har de också föreslagit och att man ska kunna utvisa någon som uppvisar ett asocialt beteende.
Det finns knappt kraftuttryck för att beskriva hur farliga dessa förslag är för vårt rättssamhälle och för vår demokrati. I min värld finns det bara ett sant uttryck, och det är att detta är ren och skär rasism.
Fru talman! Förra sommaren antog Sverige en ny migrationslagstiftning. Den är till stora delar bra. Samtidigt finns det en del frågor som fortfarande är obesvarade.
För Centerpartiet är asylrätten okränkbar. Den som får uppehållstillstånd ska få möjlighet att stanna, komma in i och bli en del av det svenska samhället. Den som får ett avslag ska återvända till sitt ursprungsland. Riksdagen skickade nyligen i stor samklang ett tillkännagivande till regeringen om just detta.
Men det finns ytterligare frågor som återstår. En sådan är rättssäkerheten. Rättssäkerheten i Sverige är generellt sett mycket god, så även i migrationsprocessen. Jag tror dock att även det som är bra kan bli ännu bättre. Det behövs en bred utredning som ser över och stärker rättssäkerheten i migrationslagstiftningen. En sådan utredning bör bland annat se över tillförlitlighets- och trovärdighetsbedömningarna, som är centrala. Det kan gälla exempelvis när en asylsökande åberopar förföljelse på grund av konvertering, sexuell läggning eller könsidentitet som asylskäl.
Även systemet med biträden behöver ses över. Biträdenas roll i asylprocessen är många gånger inte bara central utan tyvärr också helt avgörande.
Till sist vill jag vända mig till er runt om i hela landet som har ställt upp och varit en öppen famn för alla människor som nu flyr från Putins bomber. Tack för det ni gjort, tack för det ni gör och tack för det ni kommer att göra! Det är ovärderligt för människor på flykt, men det är också ovärderligt för Sverige.
Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 31.