Fru talman! Det är lite intressant att det är Kristdemokraterna som går upp och för Sverigedemokraternas talan. Vi kan bara konstatera att samarbetet har gått betydligt längre och betydligt snabbare än man kanske hade trott.
Jag ska ärligt säga - även om jag inte ska recensera en enskild ledamot - att jag nog tycker att man, om det är en debatt om migrationspolitik och man är det tredje största partiet i det här landet och säger att migrationen är den viktigaste frågan, borde kunna vara med på debatten. Därför kommer jag att fortsätta att ta mig friheten att kommentera Sverigedemokraternas migrationspolitik från talarstolen, oavsett om de efter att ha hållit sitt anförande sedan valt att lämna debatten eller att vara kvar.
När det gäller den första frågan om korrekt information på hotspots kan jag fortsätta på spåret med Sverigedemokraterna och säga att jag definitivt inte önskar en ordning där svenska politiker åker ned till utsatta områden och lämnar broschyrer till dem som har ett väldigt svårt liv framför sig. Den typen av kampanjer betackar jag mig väldigt mycket för.
Den mer genomtänkta, seriösa delen av svaret skulle vara att vi, när Hans Eklind och jag satt i Migrationskommittén, tittade rätt så mycket på detta med push- och pull-faktorer - vad som gör att man flyr till ett land. Det är lite av en nidbild att det förekommer någon form av landshopping bland flyktingar. De allra flesta flyktingar flyr till den plats där de kan känna trygghet och där de kan ha en framtid. Det innebär också att man kan röra sig genom flera länder för att komma till den plats där man kan hitta sin försörjning och känna trygghet.