Fru talman! Jag vill först instämma i funderingen om social bostadspolitik, vilket vi diskuterar alldeles för lite. Vi måste nog försöka höja den rösten och komma fram till någonting där.
Jag hörde inte vad bostadsministern sa i går, men jag tar risken att säga att när det gäller bostäder på landsbygden - där värdet på fastigheten kan vara hälften av produktionskostnaden - måste vi hitta en lösning längre fram. Nedskrivning under en längre period, upp till sju år, har jag föreslagit. Allmännyttiga bostadsföretag borde kunna vara garant för att det skulle fungera utan risk under längre tid. Det är ett lösningsförslag som jag har framfört och som jag tycker är ganska okej. Det kan finnas många fler.
Det som egentligen gjorde att jag begärde replik var frågan om kommunernas roll. Det ska inte uppfattas som att jag lägger hela ansvaret på kommunerna. Jag tycker dock att de är en del i detta som vi måste hantera och adressera. Från statligt håll kan vi göra mycket, men i andra ändan är det ju kommunerna som måste leverera planer för bostadsbyggande.
Vi kristdemokrater har i vår budget försökt lägga lite pengar i form av en planeringsbonus till kommunerna. Jag konstaterar att Centerpartiet inte stöder det i sin budget. Jag tror dock inte att man kan bortse från kommunernas ansvar. De har möjlighet att ta ut en avgift. Medborgare tycker att den är alldeles för hög, och det har jag full förståelse för liksom att man inte vill prioritera annorlunda i kommunerna. Men stat och kommun måste nog samspela där för att komma fram till en lösning. Planeringen får inte gå ned nu när det är lågkonjunktur utan måste hållas uppe så att man kan vara i fas när högkonjunkturen kommer igång igen. Det är nog en resa vi måste göra gemensamt.