Fru talman! Jag uppskattar att David Josefsson i alla fall är ärlig och säger att vi befinner oss i ett extremt allvarligt läge, till skillnad från min kollega Larry Söder som är nöjd med situationen. Jag tycker att det är ett ärligt svar att vi befinner oss i en extremt allvarlig situation. Det måste man inse för att ens kunna börja försöka komma med lösningar. Om man inte inser att situationen och läget är allvarligt förstår man inte vad man behöver göra.
Med det sagt håller jag absolut inte med om att de förslag till åtgärder som man har lagt fram är de rätta åtgärderna för att lösa problemen som vi beskriver här i dag. Man måste bygga bostäder.
Byggsektorn pratar om konkurs och varsel. Människor förlorar sina jobb, och regeringen gömmer sig bakom inflationen. Det går inte. Det duger inte. Man kan inte hela tiden säga att vi har inflation och att vi får vänta tills inflationen är borta. Inga kompetenser kommer att vara kvar. Det har industrin och sektorn också sagt. Varför agerar man inte?
Människor hittar inga bostäder eller har inte råd att bo kvar i sina hem. Svenska hushålls skuldsättning är bland de absolut högsta i hela världen. Vi vräker allt fler av våra barn från deras hem. Vi har barn som vräks. Hemlösheten ökar. Vi har små barn och barnfamiljer som vräks från sina hem. Då säger regeringen att vi har en kris och inflation och att vi får vänta tills det är borta. Medan man väntar tills det är borta blir fler barn vräkta och hemlösa ute på gatan. Är det rimligt? Är det för mycket att begära av en regering att agera och skydda sitt folk i tider av kris?
Ni är ansvariga nu, och då tycker jag att det är rimligt att kräva att ni agerar. Vad gör ni för att stoppa att framför allt barnfamiljer blir vräkta? Vad gör ni för att stoppa hemlösheten och för att människor ska ha hem att bo i?