Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för frågan! Det är en intressant infallsvinkel som ledamoten har på strandskyddet. Hon menar att stränder ska skyddas, och om man bygger på en strand - det vill säga att man använder den - privatiseras den. Jag värjer mig lite mot den beskrivningen.
Sverige har en enormt lång kustlinje. Vi har många och långa älvar. Vi har två stora insjöar och tusentals små insjöar. Vi har god tillgång på stränder.
Det finns stränder som av olika skäl ska skyddas. Det kan handla om allmänhetens tillgång, om biotoper och en rad andra saker. På samma sätt finns det skogsområden som ska skyddas för att allmänheten ska ha tillgång till dem, för biotopskydd eller liknande. Men att man ska skydda alla stränder för att vissa stränder behöver skyddas tycker jag är fel.
Ledamoten säger att man gör detta för dem med tjocka plånböcker. Det stora problemet i dag är ju att strandtomt har blivit en klassfråga. Miljardärerna, som ledamoten från Vänsterpartiet talade om, kommer alltid att ha råd att köpa stränder i Sverige, just för att det är en bristvara. Trots att vi är ett av de länder i Europa som har flest meter strand per capita är det begränsat var man får bygga. Rikisarna har i dag råd att köpa en strandtomt, men vi vanliga dödliga har det inte.
Genom att öppna upp för att bygga på stränder - inte på alla stränder men på vissa - blir det faktiskt möjligt för fler människor att bo strandnära. Det som var en omöjlighet och något att drömma om kan nu bli verklighet med vår strandskyddsreform. Detta tycker jag är väldigt viktigt att ha med sig. Det är detta perspektiv som driver mig att faktiskt skapa mer byggbar mark och ge fler människor möjlighet att bo strandnära.